Det finns hopp...kanske

Det finns en person som jag gått och tittat på i flera år. Inte så att det är någon jag går och trånar efter eller vill ha eller så. Men ibland uppenbarar han sig i mina drömmar och är allmänt trevlig, vilket piggar till min vardag.

I natt när jag jobbade jag på Silja line (gud bevare mig) (fast det såg snarare ut som en Waxholmsbåt)?) och han var kapten (i uniform såklart), dååååå ville han ha mig!

Jag vaknade förstås innan (fan) det hände något.

Men detta kanske betyder att någon någongång eventuellt faktiskt kanske skulle vilja ha mig och att jag någongång eventuellt faktiskt kanske skulle vilja ha någon annan?

Om inte annat betyder detta att jag i natt sovit så pass många timmar i sträck att jag kommit in i REM sömn. och hjärnan fått vila lite.

Hursomhelst så gör dessa drömmar att jag inte känner mig lika sårbar när sonens pappa ska hälsa på (som idag), och det är ju bra.

Sensmoral: Tankarna styr vårt välbefinnande.

De e kul me snö!

Jag älskar snö! Nu menar jag inte i samma kaliber som jag älskar sommar, utan snarare att om det ändå ska vara vinter så föredrar jag den vit. Jag tycker att kylan blir lite mer ljum på något sätt, när det är snö. Alla ljuden dämpas, det mörka blöta försvinner och det knarrar härligt under fötterna. Dessutom finns det saker att göra utomhus när det är snö. Åka pulka, bygga snögubbar, busa, åka skidor. Ibland är det bra utan snö också, förutsatt att isarna frusit och inbjuder till en skridskofärd.

Nu är snön sådär härlig vit, men det brukar tyvärr bara vara några dagar innan sand- och saltbilen gjort sitt. Sen brukar det ju i och för sig inte vara snö speciellt många dagar så här års, innan den slaskar bort och vintern återgår till ett kallt och mörkt höstrusk.

Lysmask

Det rätta svaret på frågan, var alltså lysmask (som någon så duktigt gissat).

Trots att jag är biolog, hade jag ingen aning om att dom fanns i Sverige. Ännu mindre på mitt sommarställe, där jag ändå hängt några år.

Men just i år såg jag dom. Konstigt nog hade dom också placerat sig på stora stenar längs med stigarna. Det underlättade ju hemfärden i mörka natten.

Den årliga sammankomsten

Igår natt sov min son över hos sin morfar. För jag skulle gå på kalas.
Det händer ungefär en gång om året, men i år hände det två gånger. Att jag går på kalas alltså. I år var det två kalas, på samma dag givetvis.
Så jag tänkte ta bilen till det ena och sen lämna bilen på det andra och koppla av med ett glas vin i värdinnans soffa. Kalas nr 1 drog ut på tiden så jag var inte på kalas nr 2 förrän vid 22-tiden. För den yngre generationen innebär klockslaget 22, säkert inget annat än den tidpunkt man börjar sminka sig för utgång. Men för oss 60/70-talister innebär klockslaget läggdags.
Så kalas nr 2 var alltså slut, när jag väl kom dit.

Jag trängde mig in ändå och bänkade mig i soffan. När värdparet började bli vindtyriga tog jag bilen, spiknykter hem.

Väl hemma var det tomt och kallt. Ingen varm pojke i min säng. Det tog ett tag att somna, men när jag väl somnat åååååååhhhhh va skööööönt! Vaknade kl 6, somnade om, vaknade kl 7 och kunde somna om igen! Klockan 8 gick jag upp. Ingen bajsblöja skulle bytas, ingen välling skulle kokas, ingen som ville bygga lego. Det var bara jag och min kaffekopp, himelskt! Dessutom var jag utvilad och tacksam för att jag inte var bakfull.

Nu blåser det isbjörnar ute och jag ska krypa ner och värma mig på min varmblodiga underbara pojke. Tack gud, för att du gav mig ett varmt barn.

Konsten att vara mamma

Man får var lite innovativ när man är mamma. Jag har till exempel lärt mig hur jag fångar upp min sons spyor i min egen tröja (och hår och ansikte och..).

På så vis kommer inte så mycket i sängen.

Gissningslek

Jag tömde min mobiltelefon på bilder och hittade en bild jag tänkt att blogga om i somras.

Gissa vad det här är?

Tänk på att bilden är tagen på sommaren.

Here we go again..

Jag kände mig faktiskt någolunda stabil när jag skulle trava in på den första utvärderingen på det lokala pskykiatriska kliniken.

Ingången var fördragen med persienner.

Jag antar att det var för att man inte skulle kunna se vilka tokstollar som satt i väntrummet. Då kände jag mig riktigt riktigt sjuk.

En kasettbandspelare från 80-talet, högtidligt och symetriskt placerad mellan två växter, spelade munter dragspelsmusik a´la Bosse Larsson i väntrummet.

Det kan ju inte vara en slump? Det måste ju varit någon som tänkt strategiskt?

-Jo, men dragspelsmusik gör väl alla glada? Tänk vad många patienter som vi inte ens kommer att behöva behandla. Dom blir ju friska direkt i väntrummet!

Väl inne hos utredaren föll mitt stabila-jag. Det är bra att dom har näsdukar där inne. Jag hade inte alls tänkt att börja böla. Jag hade tänkt att lungt och vuxen förklara mitt problem. Men nä.

Att gå till en psykolog är som att gå på begravning. Man gråter. Skit i samma vem som dött.

Soppköket

Andra böcker jag läser för närvarande, är kokböcker. Högst på rankinglistan står just nu: Klassiska soppor, lättlagat, och lättlagat och billigt.

Jag har nästan plöjt igenom sopp-boken och kan konstatera att soppor är underskattade. Den går snabbt, det blir billigt (undantag Bouillabaisse) och det blir gott!

Vi har mumsat i oss sparrissoppa, tomatsoppa, sellerisoppa, grön ärtsoppa, blomkålssoppa, rödbetsoppa (favoriten), bouillabaisse, nudelsoppa, morotsoppa, potatissoppa, potatis och purjolökssoppa, potatis, purjolöks- och morotsoppa. Man bör givetvis äta nybakt morotsbröd till!

Idag ska jag göra grönkålssoppa.

Jag finns, jag lever, jag är..

jävligt trött! Därav bloggstoppet. Okey jag har väl inte mått så himmelens bra heller, men den främsta anledningen har ändå varit tids- och energibrist. Orken finns liksom inte.
Mitt liv suger just nu. Så här ser 24 timmar ut..

01,00 vaknar jag av en ledset barn med magkramper
01,30 somnar om
03,30 vaknar av ett hungrigt barn, går upp gör gör välling, byter blöja
04,30 somnar om
05,30 vaknar av en snyting, somnar om
06,30 vaknar av väckarklockan
06,30-07,45 duscha, mata barn, frukost, packa, klä på, dra till dagis
08,00-09,00 t-bana
09,00-15,00 jobba
15,00-16,00 t-bana
16,00 hämta på dagis
16,15 desperat försöka hitta något ätbart till barnet
16,30 mata barnet och kanske mig själv
17,15-17,45 bada
17,45-19,30 leka
19,30-20,00 natta bar och ibland mig själv
20,00-21,00 diska, plocka undan, packa upp sandiga blöta dagiskläder
21,00 glo på tv, fast oftast inte för då har jag somnat
23,00-vaknar av att barnet gråter

Men nu är det fredag, vilket inte betyder att jag får sovmorgon på nått sätt, men det betyder iallafall att jag inte behöver vara skärpt imorgon (heller). Dessutom finns utrymme för en förmiddagslur. Förutsatt att jag hinner tvätta, handla och laga mat för nästa vecka alltså.

Så håll till godo, här är en månadsblogg.

Elektroniskt bad year

2008 kommer jag att minnas som året då allt pajade! Ekonomin, psyket, relationer, jag och framförallt elektroniken.

Först datorn, sen videon, eltandborsten. Sen lånade jag en video som pajade, sen lånade jag en annan video som inte funkade, sen lånade jag en tredje video som bara tuggade band.
Lätt irriterande när jag är en sån som vill spela in mina program så jag kan sjunka ner i soffan när barnet somnat. Om man hade pengar så skulle man ju kunna köpa en ny video, men det känns lite 80-tal på nått sätt. Sen kanske det är så att just 2008 är året då faktiskt alla VHSer upphör att fungera.
Annars kan man ju vara lite mer hightec och införskaffa en inspelningsbar digitaltvbox. Bara det aatt då behöver man ännu mer pengar!

Min leverantör annonserar just nu att om man skaffar just deras abonnemang (som jag redan har) så slipper man betala abonnemangsavgift i några månader och man får dessutom köpa en just inspelningsbar digitaltvbox för halva priset, OM man binder sig i 12 månader.

Matematikern i mig, lyckades klura ut att priset på boxen (minus abonnemangsavgifterna) då
skulle hamna på någon hundring. Helt överkomligt tycker jag.

Så jag ringer leverantören och tänker att det måste ju även gälla mig som inte längre har någon bindningstid? Men nä, det gjorde det inte! För oss befinliga kunder erbjöd dom en månad kostnadsfri tv och en box för ordinarie pris OM man binder sig i 12 månader (vilket klipp?!).

-Jaha, sa jag. Men om jag säger upp mitt abonemang och tecknar ett nytt då?
-Ja, så kan du göra. Så är det många som gör, sa försäljaren.

Så då gjorde jag det..

Boktips

Jag har läst en bok som jag rekommenderar varmt, den heter: Rensa i röran med feng shui.
Det kanske inte riktigt låter som min typ av bok, men det var det. Din typ av bok också skulle jag tro.
Otroligt inspirerande när man vill röja något. Röja vad som helst faktiskt, grejer, personer, sig själv.

Iallafall i inspirationens anda började jag röja. Jag har slängt massor av onödigt skit som bara står och skräpar ner och tar plats, sen har jag sålt massa till förmån för sonen som nu faktiskt har en helt ny (begagnad visserligen, men ny för honom) vinteroverall och ett par vinterkängor!

En del annonser ligger fortfarande ute i väntan på att någon ska vilja ha gamla avlagda produkter, men jag har ändå sålt lite kläder, mitt gamla tomelilla sofföverdrag, en trampmaskin (som jag faktiskt har trampat på en gång i tiden) osv.. jag har t.o.m sålt mina gamla LP skivor!

Nu undrar jag vad jag kan få för barndommens frimärkssamling?

Handikappanpassat?

Asså, om man sitter i rullstol. Hur gör man?

Visst är det jättebra att man har handtag att hålla i när man släpar sig upp på toasitsen. Men vem kom på var toarullen skulle placeras?

Tystnad

Jag har åkt buss igen (en händelse som inträffar lite då och då, vart och varannat år). I år åkte jag buss 69 från Sjöhistoriska museet. Lätt stressad smet jag tidigare från en kurs så jag inte skulle komma allt för sent till dagis.

Bussen som rullade in mot hållplatsen var knökfull med ungdomar.
-Huga, hann jag tänka och såg framför mig en resa i irritation över ungdomar som talar högt och gärna i falcett om killar, dumma kompisar, fester..telefoner som ringer högt osv.

Döm min förvåning när jag kliver på bussen och det är dödstyst! Skoldagen var tydligen slut på Manillaskolan.

-Åh va skööönt, tänkte jag innan jag insåg att döva också kommuniserar. Och döva ungdomar "pratar" precis lika mycket som andra ungdomar bara det att dom måste se varandra för att kunna "lyssna". Spela roll om det står folk ivägen, det är ju bara att sträcka in händerna där det finns luckor och vifta på.