ååååhhhh HURRA!

Hejdå gamle skrutt



Och Heeeeej min nya skönhet!

Lägenhetsletande del 2

Nähe, jag fick inte den heller. Vad tröstlöst!

Det är mentalt ansträngande att leta bostad. Man letar och letar, hittar eventuella någolunda objekt, intresseanmäler. Men lite tur får man en köplats under 10 och får gå på visningen.
Man är inte riktigt nöjd, men inser att man förmodligen inte kommer att hitta drömlägenheten.
Man funderar några dagar, kalkylerar på ekonomin, möblerar i sitt sinne och ringer för att tacka ja. Bara för att få veta att den som stod 1:a i kön också gjort det.

Tillbaka till ruta ett.

Profylaxkurs

Full av fördommar klev vi in på Profylaxkursen. Jag kände mig helt malplacerad bland alla runda magar och engagerade pappor. Man satt, som vi förväntat oss, i en ring och var tvungna att presentera oss för varandra genom att tala om varför vi var där. Eftersom fördommarna bekräftades direkt, ville jag mest rymma.

Men efter ett tag tyckte jag faktiskt blev det faktiskt bättre. Kursen innehåller visserligen lite andning och avslappningsövningar, men också massa konkret information. Det bästa delen av kursen, och egentligen varför jag ville gå, kommer nästa gång: Vad du kan göra som partner.

Som en bonus fick vi se: Gudrun Schyman och hennes dåvarande med skäggig make djupandandes igenom sin första förlossning någon gång på sjuttiotalet. Hon var stark, måste jag säga. Maken däremot...det var synd om honom eftersom han hade ryggskott den dagen och var tvungen att ligga på en brits bredvid. Efter 3 timmars värkar kläckte han ur sig: Men hur länge har vi hååååållt på egentligen?
Sånt där gör mig vansinnig! Vadå VI? Va f*n MANNEN gör ju inget. Jag, hade förmodligen smockat till mannen, men inte Gudrun inte. Hon svarade snällt.

Social

Jag gillar sånna Lördagar när jag vaknar tidigt och känner mig utvilad. I går var en sådan dag.
Jag vaknade innan klockan ringde 05,55 och hann se lite på 3-milen, innan det var dags att tvätta. Medans kläderna torkade, åkte jag och storhandlade. När kläderna var fint ihopvikta i garderoben tog jag en sväng till Farsta centrum. Redan kl 11:00 var jag hemma igen, för att påbörja storstädning, spabad och middagslagning. datasköterskan med sambo, skulle komma på besök. Dum datorn ville inte bli lagad, men jag hade trevlig ändå.

Efter maten, blev det melodifestival, efterrätt, kaffe och chips, å sen såg vi Love actually. Jag gillar den filmen. Man blir glad och känner sig romantisk. I och för sig kan känslan övergå i någon sorts åhhhh varför har inte jag det så där....varför älskar ingen mig så där mycket..osv osv-känsla, och sen så sitter man där och tycker synd om sig själv, igen. Hur som helst så kändes det som en riktigt helylle familjekväll. Soft.

När kvällen var slut, försökte jag få sympatier för min mage, där vita fläckar efter för trång hud börjar visa sig. Men tji fick jag, då besökaren blev blekare än magen, och såg ut att börja vilja spy vid blotta åsynen. Jag vet att vissa i mitt tillstånd känner sig vackra och så..men inte jag. Jag känner mig mest tung, klumpig, äcklig, sprängfet och uppsvullen.

Eftersom gårdagen var hektisk, tänkte jag inte göra så många knop idag. Det enda som var planerat var att eskortera mamma med tillhörande kompis, på en lägenhetsvisning av en bostadsrätt i krokarna. Lägenheten var en av fyra i en fristående villa, jäk*igt trevlig faktiskt.

Efter en kort promenad blev det fika hos mig. Fikan drog ut några timmar på tiden, och övergick till en trevlig middag. Inte lika exklusiv som igår, men ack så nyttig.
Efter att mamma satt i sig det mesta av spenatsoppan, innehållandes en hel del mjölk kom jag på att hon är laktosintolerant.. ups sorry..

Inte så smart, inte ett dugg smart faktiskt

Jag trodde att det skulle vara kul att se på TV4 från Cell till Bäbis.

Och visst, det var väl Fascinerande fram tills slutet..
Nu hade ju i och för sig, vem som helst kunnat räkna ut att programmet skulle avslutas med att ungen skulle ut.
Men varför..vaaaarför var dom tvungna att göra det så blodigt, och vaaarför skulle dom filma allt i närbilder..men framförallt VARFÖR stängde jag inte av TVn!!

Det där tänker inte jag göra! Inte en chans!

Min dator vill inte läsa aftonbladet. Den vill läsa alla andra sidor, men inte just aftonbladet.
Ja de e klart, igårkväll ville den inte läsa TV tablån heller, men vem vill det?

Datasköterskan fick honom att fungera tillfälligt, men nu vill den inte läsa igen.

Jag börjar fundera på ifall han har en egen åsikt, eftersom han läser ibland och ibland inte. Han kanske liksom sållar nyheter?

Pessimist

Min bloggentusiasm verkar ligga vilade för tillfället. Jag vet inte vad det beror på.

Antingen händer det inget i mitt liv, eller så händer det alldeles för mycket. Jag kan inte bestämma mig. Förmodligen händer det alldeles för mycket, så jag blir alldeles matt och inte orkar ge mig in på det. Det är liksom bekvämare att sätta på sig skygglappar.

Wellwell, inspirationen verkar iallafall vara tillfälligt borta.

Igår var jag och såg "Bergqvist & Sauk", det var sisådär underhållande.

Sauk sa något som liksom sammanfattade den känsla som jag bär inom mig för tillfället: Aldrig får man vara glad.. och är man det så regnar det.

Pessimist javisst.

Hur som helst, efteråt bjöd vi två konservativa pensionärer på japansk restaurang.

Vi försökte få de två konservativa att smaka sushi. Men fy farao råååå fisk kan man ju inte äta!

Kvällen slutade med att jag fick skratta trots allt, eftersom de två tvingades äta sukiyaki med pinnar. Det var underhållande!

Och där gick vi som två gamla rädda tanter på isen.. - Undra om den håller? - Oj HÄR verkar den tunn "Knack knack"

Och swichande/sladdandes förbi kommer en bil.

Bakom bilen for en person på ett tefat.

Det såg kul och farligt / idiotiskt ut.

Voilá

Nu blir han lika cool som mamma!


Shit jag är riktigt impad av mig själv. Ja..nu var det ju inte såå komplicerat, eftersom jag hade två par sånna här byxor. Nu har jag ett par vuxen byxor, och två barnbyxor istället.


Herre min ge...vart bär det av med mig?

SKYPE!

Det förvånar mig att ingen av mina tekniska vänner redan installerat detta... Ska jag bli den som trycker på?

SKYPE - fantastiskt! Som msn, fast man kan prata med varandra också.. och skaffar men en webkamera kan man se varandra också!

Nu måste någon installera detta, så jag kan testa ifall det fungerar.

sykurs för dummies..fins det?

Jag ska nog hålla mig till att lägga upp byxor, för det här med att sy har visat sig vara en hel vetenskap.
Jag trodde i min enfald att det bara var att klippa ut nått och sy ihop, men icke.

Lokaliserade en tygaffär, där jag tänkte handla lite jox. Väl där, fattade jag ingenting.
Det fanns såå mycket att välja på. Dessutom skulle man ha vlieseline, och där borta reade dom stukar. Vad f*n är det?

När jag insåg att sybranchen hade fler termer än den akademinska världen, gav jag helt enkelt upp.

Skam den som ger sig

Jag har alltid velat ha en symaskin, men alltid varit för snål/fattig för att köpa en.

Inte för att jag kan sy på något sätt. Det enda jag kan, är att sy upp mina egna byxor (ett måste när man är 157) .
Ja.. kan och kan förresten.. jag har ju inget tålamod, så det där med att mäta och nåla brukar jag hoppa över. Detta resulterar förstårs i att min något kortare mamma ibland får ta över helt sprillans byxor, när jag sytt upp dom för kort.

Igår morse vaknade jag av en stark drift att köpa en egen symaskin. Trots att jag faktiskt inte alls har råd just nu, var jag bara tvungen att köpa en just igår.


Epa från MediaMarkt

Tyg däremot, fick jag inte tag på (vilket var tur det) så jag fick öva på några gamla örngott.
Och det gick ..inte så bra....


Men man lär sig av sina misstag. Nästa gång vet jag att axelhålet bör vara i samma storlek som ärmen som ska sys på. Sen är det bra om hålet där man ska igenom med huvudet, är så pass stort att det faktiskt går att dra igenom huvudet.

På fikarasten satt jag med en kopp kaffe vilades på magen. Lilleputt la in en karatespark rakt ut, så kaffet skvalpade ut. Jag kunde inte låte bli att skratta lite.

Jag är kanske inte lika vettskrämd längre. Vettskrämd är jag, bara inte lika mycket som förrut...
tror jag iallafall.

Det känns märkligt och underligt, men jag skulle inte vilja vara utan det. Faktiskt.

Jag älskar Trafikkontoret!

TACK!