Colabottnar

Ögonläkaren sa att han såg väldigt dåligt. Så pass dåligt att han blir glasögonburen på livstid. Hur hon lyckades mäta det på en 2,5 åring som skrek, grät, fäktade och sparkade vet jag inte.

Så idag hos optikern rynkade dom på näsan när jag lämnade fram receptet.
-Sån här stark styrka finns inte enkelslipade, dom måste man specielbeställa. Dessutom måste vi förtunna dom så mycket det går, för dom blir för tunga för honom att bära annars. Dom kommer bli tjocka iallafall men så tunna som är möjligt med den styrkan.

Billigt och bra. Självklart.

Avkoppling

Nu har jag också investerat i en spikmatta / akupressurmatta eller vad det heter. Jag tänkte att jag borde få dubbel effekt om jag ligger på den samtidigt som jag mediterar Mindfulness-övningarna.
Efter jag passerat kli-stadiet blev det faktiskt riktigt skönt och avslappnande.

Idag somnade jag..när jag vaknade två timmar senare och satte mig upp, följde mattan med. Jag fick liksom dra loss den från huden. Nu svider det.

Kräksdagen

Vissa dagar när man vaknar vill man bara somna om och vakna nästa dag. Som igår till exempel när jag vaknade sprang på toa, sen sprang jag på toa igen, sen hämtade jag täcket och la mig på badrumsgolvet, sen låg jag där och önskade att jag skulle sluta kräkas.
När jag väl slutade kräkas önskade jag att jag kunde kräkas igen.

Nu är det dagen efter (tack för det!) och jag mår helt okey. Konstigt med magbaciller, men tack för att det oftast inte håller i sig längre än så. Maginfluensa och ensamstående är verkligen ingen bra kombination.

Naturens lag

Idag tänkte jag att vi skulle trotsa en av mina fobier och gå till badhuset. Mest för att lura på lilleman sin nya våtdräkt (som jag också impulsköpte på mässan). Men idag var ingen bra dag. Hur mycket jag än försökte så blev det inge liv i mig förrän efter 15 nångång.

Jag tröstar mig med att vi förmodligen hade fått svininfluensa om vi kommit iväg (fast det fick vi säkert redan på mässan i och för sig).

Nu spenderar vi kvällen med att förbereda sonen för glasögon.

Energiförlust

Jag pressar mig för att gå upp, gå ut. Tvingar mig att göra saker.

Och vad gör jag då? Jo, jag går på mässan ena dagen. Går omkring och puttas med en massa folk och blir stressad av diverse stressframkallande musik som spelas mellan montrarna. Iallafall på Hälsomässan, den var verkligen INTE hälsosam.
Det goda köket mässan hade iallafall inte så mycket musik, bara en massa människor som armbågade sig fram för att få en tandsticka av något smakprov eller skvätte omkring med sina vinprover.
Båtmässan var betydligt lugnare. Här lyckades jag kliva ut-ur-boxen och köpa något annat än svart. Det blev ljusblått, en färg som jag inte alls tycker om faktiskt, men just den här var fin. Dessvärre var det en jacka, som jag absolut inte behöver eller har råd med för den delen, men jag tänkte att jag kunde få ett kort lyckorus eller nått.

Lite mer kraft måste jag ändå fått eftersom jag idag beslutade mig för att ta den lille till Junibacken en Lööördag. Det var verkligen vågat och jag var inställd på att det var lööördag. Fast kanske inte så förberedd på att dom skulle släppa in så mycket folk så det inte gick att ta sig fram. Eller jo, den lille lyckades ju zick-zacka mellan benen på alla vuxna och försvann någonstanns i mängden. Fast besluten att ändå ta sig igenom på något sätt, ställde vi oss i den timlånga kön till sagotåget. Skräck-tåget skulle jag vilja kalla det. Den lille blev helt förskräckt och ville förtvivlat kliva av. Men det blev ju lite svårt när vi hängde 5 meter uppe i luften.

Om jag tänkt efter lite så var jag själv kanske 12 år eller nått när jag läste Mio min Mio, och tyckte den var läskig. Men jag liksom förutsatte att det skulle förvarnas på nått sätt om vad som skulle hända på tågresan. Det kanske man blev också, det kanske stod stora plakat på väggarna. Men det gick ju inte att se bland allt folk.