ÅÅÅÅÅhhh va KLANTIGT!!

F*n va arg jag bliiiiir på mig själv!

I min nya lägenhetet hänger det gamla avklippta sladdar och jox lite överallt, som inte leder nånvart. Eftersom jag håller på och målar och gör fint försöker jag ta bort detta överflöd av sladdar. Men det gäller ju att kolla så att de verkligen inte leder nånstanns, och det gjorde jag.
Trodde jag iallafall!

Vill ni nå mig, får ni ringa på mobilen för jag har ingen sladd som leder till det fasta telefonjacket längre..


åååååååå

Gnällblogg

Bäbisen är sjuk! Inte livshotade den här gången utan en liten förkylning bara, men nog så jobbigt både för honom och för mig.

Jag har givetvis ådragit mig samma åkomma, vilket definitivt inte underlättar. Jag skulle vilja krypa ner med en videorulle och tycka synd om mig själv, men det går inte för bäbisen förstår inte att han ska vila.

Dessutom har jag så ont i axlarna så jag mår illa. Kan någon komma och massera mig??????

Som betalning för du ett virus som i sin tur kommer att förstärka ditt imunförsvar! Lysande affär, väl..

Nya ögon..

..har jag förstås inte, men jag ser saker lite annolunda nu tror jag.

Som igår när jag zappade bland kanalerna och hamnade i nån romantisk komedi som hette Den galna svärmorsan (eller nått sånt).

Jag har sett den förrut (eller nått liknande) och då sympatiserade jag med den unga vackra nya svärdottern. Men nu låg mina sympatisier hos den ..mm galna svärmorsan. HAHA illa illa..

Tur att det är ett tag kvar tills dess.

Sånt man måste säga som mamma:

Bäbisen har fått sin första tand!

Bröstvårtorna hurrar...

Skriv upp på "saker att inte göra listan", del 2

Andra saker man inte ska göra som nybliven mamma, är att titta på nån serie där en mamma dör i cancer och efterlämnar en son på 4 månader.

Eller, det kan man väl, men man får räkna med att lipa floder och bäbisen får räkna med att bli hårt famntagad i natt (igen).

När man läser saker om barn som far illa, då blir man ju upprörd, såklart! Kanske rent ut sagt svär lite och blir bekymrad.

Men sen jag blivit mamma klarar jag inte av det alls! Jag blir mycket mer än bara illa berörd, jag blir fysiskt illamående och får fullkomlig panik när jag läser sånt här.

Gud tar inte kreditkort

Idag har jag varit på barndop.

Jag förstår att folk döper sina barn. Det tillhör ju lite av traditionerna liksom, även om man inte är aktivt troende.

Jag är inte aktivt troende även om jag fortfarande inte (orkat) gått ur svenska kyrkan, så jag har valt att inte döpa mitt barn. Jag hade visst kunnat gjort det om det inte hade varit för att det är så..så himla dravligt. Alltså, det dom säger gör att det kryper längs ryggraden.
Ett ord dyker up om och om igen under akten. Hykleri. ´

Jag sitter där och blir upprörd när prästen talar. Det ska vara så himla, gud på nått sätt.
Först det där, med att gud har skapat allt..vatten..djur..jorden.. men sen..
- Jesus kristus, tar emot dig... med vatten på ditt huvud är du nu guds egendom (?), du har en osynlig vän genom livet..jesus håller din hand..gud tar emot dig..döper du ditt barn i denna tro..blablabla...jadi..jadi.

Okey, visst även om man kanske inte riktigt tror på det, men hallå! Alla andra barnen då? Dom som kanske inte tillhör den tron, dom som inte har möjlighet eller dom som inte vill bli döpta.
Blir inte dom älskade av gud (om det nu finns nån), tar inte gud emot dom och skyddar dom?

Nä fy bövelen, en sån gud gillar inte jag iallafall.

Jaha..och sen, ja då kommer den påtvingade kollektpåsen cirkulerande. Pliktskyldigt lyckades jag lirka fram en 50-öring ut ena fickan och en 1-krona (+lite ludd) i den andra. För skämmas får man annars, om man inte släpper i något som klingar eller prasslar och kreditkort det tog han inte, gud alltså..eller är det kanske kyrkan?

Ja till gud, men NEJ till kyrkans dravel!

MAMAMAMA

Igår morse vaknade bäbisen för ovanlighetens skull, mellan båda sina föräldrar.
Han rullade runt på mage och tittade med stora ögon på oss båda, och utbrast:
- Babbva, Babbva

Jag kan inte tänka mig annat än att det förmodligen skulle betyda: Pappa!
Jag blev så klart helavis!
Va f*n, här har man burit på bäbisen 7 månader i magen, han chockar mig fullkomligt när han sedan kommer ut med dunder o brak och sen tar man dessutom hand om honom 99% själv.
Det minsta man kan begära är väl ändå att han yppar mitt namn först! Väl..

Hursom haver. På kvällen sen, skulle pappan för första gången, försöka sig på att natta bäbisen.. men bäbisen ville inte alls och började gråta.
Jag satt som på nålar i soffan utanför och tänker: Näe..ja ska inte gå in..näe jag ska inte gå in...han måste få göra det på sitt sätt...blabla

tills:
-MAMAMAMAMMA

och det enda jag behövde göra var att visa mig i dörröppningen, ge honom snuttefilten så somnade han så sött.

Åååååhhhhhhh jag blev sååååå glad! Inte bara kan han prata, han vet vem jag är också!

Sushikväll

Fördelen med att låta gästerna göra sin egen mat är att ingen riktigt kan klaga på att det smakar illa.


Vissas blev riktigt skapliga

medans andras inte blev lika snygga.


Annars gick det riktigt skapligt. Det var trevligt, men trevligast hade nog bäbisen..
Han somnade 18:30 och vaknade 19..sen låg han mest och skrattade hela tiden. (Jag ska nog be gästerna komma över nån gång när han inte är så glad..för dom verkar kunna göra honom på bra humör iallafall).

Gästerna gick i sedvanlig ordning vid 22 bläcket och DÅ somnade han som en stock.

Övertrött?!

Igår inhandlade jag varor vid samma tidpunkt som bäbisen brukar ha sin långa dagvila, det skulle jag inte ha gjort...

Bäbisen blev övertrött=hysterisk och vägrade sova sen när det blev kväller.. från läggning kl 18 skreks det (oavsett vad jag gjorde) tills jag kapitulerade och tog upp honom vid 19:30.
Jag har hittills INTE gjort det (faktiskt), tagit upp honom alltså. Man vill ju inte att han ska koppla - jag skriker, så får jag komma upp.
Men igår...herre min ge.
Jag tänkte som så att om han får vara uppe lite, och så gör jag om hela godnattritualen. Då kanske han inte kopplar?

Gode gud, låt han somna lugnt ikväll så jag också får vara med på middagen jag tänkte bjuda vännerna på!

Förändringar del 2

ja, okej då. Vissa förändringar är kanske bra.

Som att när jag äntligen fick arslet ur vagnen och flyttade och att bäbisen nu är så stor att man törs lägga hela armtyngden på honom utan att vara rädd att krossa honom, och att vi kan ligga sked.

Förändringar

Ibland (förr) kunde jag kläcka till med klyschan …men förändringar är bra!
Men nu har jag kommit på att, Nähe det tycker jag ju inte ALLS.

Denna upptäckt har uppdagats genom de dagliga rutinerna med bäbisen.
Alltså bäbisen utvecklas snabbare än vad jag klarar av förändringarna. Jag hinner inte med i svängarna, liksom. När jag precis har vant mig vid något så är det nått nytt som händer.

Som till exempel det där med att amma.
Det tog mig 4 månader att få det att funka och inte förrän efter 6 månader började det kännas riktigt bra.
Men nu ska man börja avvecka det och börja ge honom mat istället!
Så då får han mat (såklart), eller lite mat i alla fall. Och när jag precis vant mig vid det då ska man byta eller öka eller ja.

Dom här förändringarna faller sig inte helt naturligt för mig heller. Jag måste liksom leta efter information (tack för att jag fick barn i IT tider..) hela tiden och påminna mig själv att
–jajust det han har vuxit, jag kanske ska byta blöjstorlek.
Jag har hela tiden trott att det berott på att jag inte direkt skulle fått MVG i bäbiskunskap innan jag fick bäbisen. Men det gör det ju inte. Jag har svårt för förändringar helt enkelt!

Det förklarar ju en del också som varför jag bodde så länge i min gamla lägenhet, varför jag jobbade så länge på mitt gamla jobb, varför jag inte har någon sambo.

Som tur var har jag vant mig vid bäbisen. Måtte han vara en bäbis ett litet tag till i alla fall.
Det är bäst att passa på och krama, gosa, pussa och lukta på bäbisen nu, innan han blir så stark att han kan kämpa emot. Om/när det är dags för den förändringen kommer jag att gråta floder.

Matlagning

Jag har lyckats, för första gången på ett halvår, att laga mat utan att det blev (jätte) bränt.
Det blev ett storkok av den avancerade rätten spagetti o köttfärssås.

Det är bra att det blir lita matlådor så att säga.

I helgen när kompisarna kommer på besök för att äta middag och man har en sån dag så man inte hinner laga maten, ja, då e re ju bara ta fram lite ur frysen..haha

Argbiga

Oj vad arg jag verkar vara idag.

D-vitaminbrist

Jag lider av D-vitaminbrist och är just nu arg på sommaren som uteblev.

Dessutom..

HATAR jag den här mellanperioden. Innan hyresvärden kommit på att det är kallt ute, så man får ha på sig vantar och mössa även inomhus!

Brrrrrrrrrr

USCH vad KALLT det är ute!

Jag ser verkligen fram mot vintern...Dra barnvagnen i snödrivor, skotta fram bilen.. NOT!

Människokroppen

Att kroppen förändras något när man varit gravid får man ju kanske räkna med (iallafall om man är en gammal gumma).

Att brösten ändrar form och att höfterna blir lite bredare kan jag väl förstå.

Men varför har rumpan blivit plattare?..och vart f*n tog min svank vägen?

Förvirring

Jag skriver ju ibland om hur det är att bli mamma. Eller Nä, jag skriver hur det är för MIG att bli mamma (guuud jag gillar inte när folk generaliserar..).

Jag vet inte om jag nämt detta förrut. Om jag har det så gör jag det igen (för jag är förvirrad).

Jo.. Man (JAG) har blivit förvirrad.

Somliga påstår att jag ammat ut min hjärna. Vilket jag enbart ser som en ren och skär förolämpling och kontrar med att h*n kan prova att sova i 1,5 timmes intervall i 6 månader och se hur smart h*n blir (fast nu blev det fel igen..osmart och förvirrad hänger inte heller ihop).

Hur som helst, förvirringen yttrar sig så att jag glömmer saker.

Min grannar ringer på då och då för att ge mig mina nycklar som sitter kvar i låset (och på så sätt har vi nu lärt känna varandra) .
Jag letar också ofta efter bilen på parkeringen...
och ibland när jag letar kommer jag på att jag aldrig kört bilen dit.
Ibland letar jag efter en röd bil, när jag kört dit en vit osv..

Jag har en dyyyyr barnvagn. Så dyr att jag faktiskt förvarar den i lägenheten. Jag släpar åbäket upp och ner och upp och ner.. men vid ett tillfälle har jag faktiskt lämnat den i bilen (modigt!)
Dagen efter var jag lite smånervös att någon skulle smaschat rutan och snott vagnen. Men vagnen fanns kvar, och detta trots att jag glömt låsa!

Andra gången jag lämnade barnvagnen i bilen, var i natt.
Lika nervös var jag imorse, och ännu mer nervös blev jag när jag inte hittade mina bilnycklar (eftersom jag förlagt extranycklarna..vilket betyder att jag utan nycklar inte ens skulle komma åt barnvagnen).
Jag letade o letade och hann (tyvärr) ringa L eftersom han säkert tagit med sig dom till glesbygden.

Vilken tur att jag hittade dom sen...

Karpaltunnelsyndrom

Jaha ja?

EMG visade lindrigt Karpaltunnelsyndrom. Ett graviditetssymtom som kommer UNDER graviditeten.
Det är mycket ovanligt att det dyker upp efteråt.. fast det är klart JAG är ju rätt ovanlig.

Egentligen är jag inte värst förvånad med tanke på hur mitt bäcken fortfarande glappar. Det är väl så när man blir gravid som gammal gumma.

well well, det ska gå över iallafall.

Konsekvent

Däremot håller jag på regeln - jag ska vara konsekvent

Han får bara sova i min säng...ibland

Kärlek

Nu har jag inte varit mamma speciellt länge, men länge nog för att inse att det inte riktigt blev som jag tänkt mig.

Jag ångrar lite att jag hade så himmelens mycket åsikter innan liksom.

Hur jag minsann skulle leva mitt liv som vanligt, vadå barnet får väl anpassa sig (vad visste jag om hur svårt/krångligt det skulle vara. Som tur var vill jag inte heller leva som förr),
hur jag inte skulle låta han sova i min säng, där ska bara vuxna sova! (vad visste jag om att min sömn skulle bli bättre om han låg där ibland eller hur myyyyyysigt det är),
hur han får lära sig att roa sig själv (bara det att det vill han inte alltid..),
hur jag inte skulle bli en sån mamma som bara pratade om sitt barn (vad visste jag om att det faktiskt är det enda som kretsar i huvudet just nu. Jag kan ju inget annat..),
att hans bajs skulle bli sådan stor del av mitt liv (vad visste jag om hur orolig man blir när han inte bajsat på 10 dagar),
jag skulle minsann köpa en billig begagnad barnvagn (vad visste jag om att det fanns lite att välja på..eller att jag inte ville att mitt barn skulle ligga i nått sunkligt),
jag skulle minsann inte handla sånna där epa-plastleksaker (vad visste jag om att en ny leksak gör att jag kan dammsuga i lugn o ro),
hur jag skulle släpa med honom överallt, vadå han får väl lära sig att sova på andra platser (vad visste jag om att han nu vägrar att sova på andra platser än hemma, och får han inte det så blir han övertrött och hysterisk och jag i alla fall inte kan göra det jag tänkt, ingen annan heller för den delen)
Jag ångrar att jag framfört delar av mina åsikter till folk som har barn (nu fattar jag att vissa saker bara måste man göra för att överleva själv)

Ännu värre är väl att jag dessutom yppat mina åsikter framförallt för L. Det får jag äta upp nu.

och jag hade ingen aning om att man kunde älska någon så mycket!

Vilodag

Idag lämnade jag bäbisen i 2 timmar för att åka till sjukhuset och göra en EMG undersökning.

Jag låg där och studsade på britsen när elstötarna for genom kroppen, och kände åååh va skönt o vila.