Puss och kram

Jag har en puss-och kramunge. Det är ju mysigt. Bara det att puss&kramungen blir ännu mer puss&kramig när han är sjuk. Då är han som ett frimärke slickad på min kropp.
Speciellt när vi ska sova. Då ligger han i princip på mig. Och det kanske kan vara mysigt om man inte är sjuk själv.
Bara det att, när jag är sjuk själv, så behöver jag lite space. Fritt andningsutrymme liksom. Det funkar inte för mig att andas in någon annans gamla utandningsluft. Men det är bara att glömma, för så fort jag försöker frigöra mig så vaknar puss&kramungen med ett högt: MAMMA, så kryper han närmare igen.

Jag har dessvärre lärt puss&kramungen att eskimo-pussas. Ni vet när man gnuggar näsorna mot varandra. Det tycker han är jättekul! Ni kan ju tänka er hur trevligt det är så här i förkylningstider...

Mer gräddsås?

Så här under pågående influensa med tillhörande aptitförlust och diaree är det inte mycket annat än skinn och ben kvar på mig.

Aftonbladet länkar till något test där man kan se hur lång tid det ta att gå ner x kg om man..bla bla.. Jag kunde inte motstå att se om testet skulle funka. Och det gjorde det. Basta! Jag känner mig lite utskälld.


Du ska inte gå ner i vikt!
Det finns inga medicinska skäl för dig att gå ner i vikt. En viktnedgång kan till och med vara skadlig för din hälsa. Du får inte bli eller vara medlem i Vxxx.se om du är underviktig!! Vi accepterar inte medlemmar som har ett BMI under 20. Målet för dig bör vara att leva sunt - inte att gå ner i vikt!!
Ditt BMI är 17 (Body Mass Index)

Oh NOOO

Influensan har drabbat mig och lillplutten. Jag tror inte jag varit så här sjuk någonsinn! Gud vad jag är ynklig. 40 i feber, konstant frossa och ont i hela kroppen. Fy bövelen!

Dr feelgood

Dom människor jag träffar, träffar jag på arbetet eller på väg till arbetet. Folket på tunnelbanan kan ju knappast se tråkigare ut och folket på jobbet stirrar mest in i sina dataskärmar.

Så hur stor är sannolikheten att jag träffar någon vuxen som jag vill knyta band till? Inte för att jag är speciellt mottaglig just nu, men när jag blir, vore det kanske trevligt.

Så kom jag på en tredje kategori människor jag stöter ihop med då och då, läkare.
Läkare borde väl vara sympatiska och ödmjuka personer? Fortsätter det som det gjort senaste tiden borde till och med sannolikheten vara rätt stor att det blir en läkare, väl? En läkare boende hos sig måste ju dessutom vara ett kap för min son, då slipper vi ju åka till sjukhus!

Iallafall så var den senaste läkare vi träffade ett kap. Sonens återbesök hos neurologen. Jag var naiv nog att tro, att dom skulle fria sonen från konstiga sjukdommar, men ack så fel jag hade. Eftersom han fortfarande svajar en del så blir det vidare utredning, sövningar och ryggmärgsprov. Jag är inte orolig än, utan det känns fansiskt med skönt att dom verkligen kollar upp allt, så dom inte missar något. Däremot hade jag gärna utstått undersökningarna istället för min stackars son, som inte längre är speciellt förtjust i läkare.

Sen hittade dom vätska i öronen igen. Jag glömde fråga om dom ska göra något åt det. Jag kanske ska ringa och fråga...

Öppet landskap

Min arbetsplats flyttade förra året från city till gärdet. Dels är hyran lite läge och sedan fick dom för sig att komprimera ytan så att de anställda fick gå från egna kontor till att sitta i öppet landskap.

De flesta var rätt skeptiska och oroliga för bullernivån och andra nackdelar som skulle kunna att följa med de nya lokalerna. Man hävdade att arkitekterna minsann hade tänkt på detta, och 2008 tror man ju också att det finns alla möjliga lösningar för detta.


Jag måste säga att jag är rätt förvånad när man ändå valde att bygga kontorslandskapet enligt 1950-års modell. Dvs att vi alla sitter på öppna ytor i rad, två och två i två led, vända alla åt samma håll. Dessutom kom man på den briljanta idéen att ha de tre våningarna i etagé. Så från våning tre är det alltså helt öppet ända ner till första planets konferenslokaler, matsal och reception (man får inte vara höjdrädd). Man hör (och doftar) alltså mycket väl när det är lunch, konferens eller besökare. Detta distraherar en del eftersom vi oftast har sådana uppgifter som kräver att man tänker.


Nu har jag förmånen att arbeta på en sådan avdelning, med en bra chef som anser att det spelar ingen roll när du jobbar, bara du gör ditt jobb, vilket jag tycker är en sund inställning. Så vi är väldigt sällan full bemanning på plats.


För att distrahera ytterligare har man nu lånat ut våra lokaler till ett filmteam som spelar in Stig Larssons triologi. Detta resulterar i nyfikenhet, ytterligare ljudnivå och -TYSTNAD TAGNING!, som gör att man får viska i telefon.

Varutransport

Posten kör bland annat varor till affärer. Ibland händer det lite olyckor, som att några lådor ramlar och innehållet blir lite hullrigt-om-bullrigt. Då brukar inte affärerna vilja ta emot varorna, och posten får betala.

De anställda får ibland ta del av varorna. Min granne jobbar för posten. Det tackar vi för.

Modeikon

Igår försökte jag klä mig som alla andra jag ser på tunnelbanan. Dvs. Ett par taights, höga stövlar, och en lång stickad tröja.

Resultatat blev att jag inte vågade resa mig från skrivbordet en enda gång under dagen, eftersom jag kände mig helt naken undertill. Som att gå omkring i långkalsonger hela dagen. När jag väl rese mig gick jag omkring och drog i tröjan, så den inte skulle åka upp och blotta min långkalsongrumpa.

Någon modeikon blir jag nog aldrig.

Varför drömmer man det man drömmer?

Inatt drömde jag att jag träffade Martin (en gammal telefonist från taxivärlden). Det visade sig att han var körsångare till en gammal 80-tals hårdrocksledend som gått solo. Sångaren i Whitesnake, fast han såg ut som Led Zepplin, med apelsinhud.
Martin frågade "Led" om han fick visa turneébussen och det fick han. Led var mycket givmild och hade ett följe med kompisars kompisar med i bussen, alla hade en uppgift. Jag hakade på och blev också körsångerska.

När vi kom fram till konsertplatsen så skulle jag packa upp. Jag stod på en stor lastkaj och lastbilar kastade upp grejer som jag skulle scanna (med en sån där scanner som finns i alla storköp numera). Tillslut står små korvkioskar där och kastar upp t-shirts och smycken.. Men si det gick jag inte på. Det tillhörde inte oss, dom skulle sälja utanför konserten.

Led hade en konsert på ett stort berg mitt i havet, med utsikt över Manhattan. Fast han var lite sur över det eftersom det var ett projekt att ta sig dit bara för några timmars konsert. Konserten var helt fantastisk. Jag jammade med Led på gitarr överblickande ett hav av åskådare. Efteråt grillade vi alla korv över öppen eld i skogen. Sen blev jag bajsnödig och fick låna toan i Leds barack. Dessvärre blev det stop i toan och jag trasslade in mig i toapappret. När Led sen låg i badet tyckte han att det luktade illa. Jag ser att det bruna toapappret fastnat på badrumskanten..

Sen åkte bussen förbi ett gigantiskt hus i skogen. Vi stannade och jag guidade Led i huset, som jag tydligen kände till. Huset var 30 meter brett och 60 meter långt. Hade en gigantiskt veranda som var lika stor. På plan tre fanns en hemlig trappa upp till en mer privat avdelning. Där uppe var det lika stort med lackat trägolv och en ännu större terass. En gammal klasskompis från förr satt i ett rum och fnissade pinsamt när jag klev in med en kändis.

Sen kom min mamma, som tydligen bodde i huset. Hon och Led var tydligen gamla vänner. Hon tog på hans apelsinhud och frågade om den hade blivit bättre efter skorporna trillat bort. Hon hade behandlat honom tydligen.

Efter det for vi vidare. Led var lite rastlös och visste inte vad han skulle göra i 9 dagar tills nästa konsert. Numera kunde han bara vara i sverige i 10 dagar eftersom hans medborgarskap hade gått ut. Vi beslutade oss för att åka till Öland och göra en spontankonsert.

Bussen svävade över en lång bro över öppet vatten. Öland, tänkte jag. Men busschauffören sa:
-Nästa Klarabergsviadukten.
Det visade sig att vi hade fått tillstånd att åka över den nybyggda bron, som inte öppnat för allmänheten än. Bron gick mellan Ekerö,,höööögt uppe i luften och ner över Stockholm, över Söder mälarstrand, över stadshuset och ner till KBV.

Sen fick jag en spark av barnet i magen och vaknade.

Vad kom det ifrån? Martin? Led? Hårdrock? Gitarr? körsång? Scanner? Apelsinhud? Öland? Bro? Berg?..osv osv..

Aktiviteter

Imorgon ska jag arbeta för första gången sedan lucia, skumt jag har nästa glömt bort att jag har ett jobb.

"Semestern" som mest innefattade hemmavistelse och vård av sjukt barn avslutades med två dagars intensiva aktiviteter. Jag tänkte att barnet skulle få göra sånt som säkert andra barn får göra, sånna andra barn som har två pigga vuxna i hushållet. I mitt hushåll finns oftast en trött och utmattad jag, men sedan har vi också min mamma som inte gör annat just nu än att ställer upp för oss.

Iallafall så påbörjade vi gårdagen med att ta oss till badhuset. Själv avskyr jag badhus, det är så förbannat kallt! Jag fattar inte hur dom tänkt att man ska kunna ta sig blöt från duschen hela vägen till poolen och sedan stiga ner i iskallt vatten, utan att frysa? Själva påstår dom att dom har ca 30 grader i vattnet.. pytsan heller!
Barnet badade tills han blev blå om läpparna och jag kan konstatera efter att ha sett ett fotografi på mig själv att jag skulle behöva gå upp ett par kilo. Jag väljer att lägga dom kilorna vid bröstregionen.

Idag har vi åkt långfärdsskridskor. Eller åkt och åkt, vi försökte iallafall. Det borde ju vara kul att åka pulka efter? Det var det också, så där lagom tills vi kommit till andra sidan sjön. Då var det inte kul längre. Efter att ha dragit barnet i slowmotion, "genvägen", tvärs över på det oplogade området var vi helt slut och var tvugna att grilla en korv.


Efter det hade vi musiklektion.

Utgång med det förflutna

Jag vet inte när jag var ute på krogen sist. Rätt många år var det sedan iallafall och då var det förmodligen med samma sällskap.
Lustigt det där när man träffas efter 10 år och alla förfaller vara sig exakt på samma sätt som tidigare, även fast flera nu för tiden var föräldrar.
Själv försökte jag hålla mig till mina två glas vin och en tidig hemgång. Men ändå är det någon i sällskapet som promt försöker supa en under bordet.
-Men kom igen, slappna av, du har ju barnvakt!

Varför är det så? Varför tror folk att man bara kan slappna av i redlöst tillstånd? Hur som helst så drack jag snällt upp drinkarna som ställdes framför mig, men när vederbörande blev lite väl klänig och påhängsen så drog jag mig hemmåt.

Whats wrong with this picture?

Rätt svar: ett barn för mycket sitter vid matbordet.

Barnet var lite hängigt och gick o la sig redan 18:30. Bra, tänkte jag eftersom middagsgästerna just kommit.
När klockan var 22 och jag varje halvtimme legat en kvart inne hos barnet, för att få honom att somna om, gav jag upp.
Febern visade 40 så han fick en ipren.

Det var allt han behövde för att spela innebandy med Ankan och titta på nyårsraketer till 02:00... Då hade vi friska vuxna redan gäspat i 4 timmar.