Den årliga sammankomsten

Igår natt sov min son över hos sin morfar. För jag skulle gå på kalas.
Det händer ungefär en gång om året, men i år hände det två gånger. Att jag går på kalas alltså. I år var det två kalas, på samma dag givetvis.
Så jag tänkte ta bilen till det ena och sen lämna bilen på det andra och koppla av med ett glas vin i värdinnans soffa. Kalas nr 1 drog ut på tiden så jag var inte på kalas nr 2 förrän vid 22-tiden. För den yngre generationen innebär klockslaget 22, säkert inget annat än den tidpunkt man börjar sminka sig för utgång. Men för oss 60/70-talister innebär klockslaget läggdags.
Så kalas nr 2 var alltså slut, när jag väl kom dit.

Jag trängde mig in ändå och bänkade mig i soffan. När värdparet började bli vindtyriga tog jag bilen, spiknykter hem.

Väl hemma var det tomt och kallt. Ingen varm pojke i min säng. Det tog ett tag att somna, men när jag väl somnat åååååååhhhhh va skööööönt! Vaknade kl 6, somnade om, vaknade kl 7 och kunde somna om igen! Klockan 8 gick jag upp. Ingen bajsblöja skulle bytas, ingen välling skulle kokas, ingen som ville bygga lego. Det var bara jag och min kaffekopp, himelskt! Dessutom var jag utvilad och tacksam för att jag inte var bakfull.

Nu blåser det isbjörnar ute och jag ska krypa ner och värma mig på min varmblodiga underbara pojke. Tack gud, för att du gav mig ett varmt barn.