Andra natten utan barnet

Ja, just det. Barnet lämnade jag hemma igår morse kl 8. Kändes märkligt att inte ha med honom, men det hade verkligen inte funkat att ha med honom nu (Tack mamma för barnpassningen).
Nu är kl 22 dagen, så jag har alltså inte fått krama honom på (eh..) 38 timmar! Nu är jag hemma men barnet hann somna innan jag kom hem :(.

Barnpassning över natten innebär ju en chans för mig att sova ut! Förra gången sov jag inte så mycket men det hade jag minsann planerat att göra natten som var. Jag var dyngtrött och hade hyrt en liten stuga (=varmt och torrt). Somnade redan 21:30 och hade planerat att gå upp senast kl 7, pigg och utvilad. Sov jag då, tror ni? NÄÄÄÄÄ.

Kl 1 blev jag täppt i näsan och vaknade av det, Kl 02:30 vaknade jag av att det var för varmt (så jag stängde av elementet), kl 5 var det svinkallt och fuktigt (värre än i tältet alltså), så sängkläderna var blöta. Och när klockan ringde kl 7 hade jag svinont i skallen och var alldeles groggy. Typiskt! Vem vet när nästa tillfälle kommer.

Packat och klart

Jag är sliten. Helt matt faktiskt, knappt så benen bär. Ont gör det också. I handlederna, ryggen, benen, höften, fingrarna.
Fast jag vet en som har ondare, min pappa. Honom fick jag leda till bilen efter helgens bravader. Hans ben låste sig, handlederna och händerna var helt ur funktion. Han tappade orken redan igår efter lunch, jag stod iallafall ut tills efter lunch idag innan jag tappade gnistan (pga. tunga pressar från helvetet och en korsspindel för mycket som trillade ner i ansiktet/innanför tröjan när vi tog av takpressen).

Bilderna får förklara ..

Före

Efter

För två personer tog det ungefär (effektiv arbetstid) 11 timmar. Vi började kl 11.00 igår och blev klara i dag kl 16:30. Och då hade vi redan plockat ner lilla tältet och gjort klart allt invädigt två helger innan.

Men vi hade tur med vädret och vi hann med sista båten hem. Jag tycker dock synd om min pappa som ska plocka ner sitt också..

Mardrömsdag och Myskväll

Ja, jag gjorde misstaget (igen) att tro att barnet kunde sova middag i vagnen. Alla andra ungar verkar ju kunna sova lite varstanns, min kanske kan lära sig (tänker jag naivt varje gång jag provar..). Nu är ju mitt barn lite speciellt vad gäller sömnen förstås, men ibland förtränger jag det.

Jag fattar aldrig när han ska sova middag. Det varierar helt beroende på hur han sovit på natten och när han vaknat, men ibland stämmer inte det heller.. När han sovit "bra" så brukar han sova mellan 11-13 (om jag ligger bredvid, annars sover han bara 40 minuter och är grinig resten av dagen). Det har hänt att jag fått honom att somna i vagnen också, fast oftast inte.

Idag kände jag att jag inte ville vänta tills kl. 14 innan vi gjorde nått. Dessutom skulle vi till Kista och risken var överhängande att hamna i rusningstrafik på väg hem om vi väntat så länge.

Hade hoppats på en tupplur i bilen, men icke.. Hade hoppats på en tupplur under shoppingen, men icke. Vad som hände var att han blev grinigare och grinigare, och tillslut gallskrek han och ville INTE vara i vagnen. Så då fick han gå.. och var glad i 5 minuter tills han skulle riva ner allt han såg i alla affärer (och gjorde det också..). Sen skulle vi äta lunch... NÄ, det gör jag faktiskt inte igen. Både jag, sällskapet och barnet fick magsår.

På väg hem somnade han i bilen, bara för att vakna supergrinig 20 minuter senare. Var hyperaktiv i 2 timmar och somnade igen kl 16 (jävlig dum middagslurstid, vet alla som har barn). Nu fick jag inte liv i honom förrän 18:30! Trodde han skulle vara vaken till 01 inatt, så aktiv han var efter den tuppluren, men icke.. Vid 20 ville han ha välling, och sedan var han sååå gosig. Vi bara låg och mös i sängen. Jag fick 50 pussar på raken, sen fick jag pussar mellan alla kramar och gos. När jag kände att jag hade tillräckligt med barndräggel i ansikten la jag honom i hans säng, stoppade om (på det äldre traditionella viset, dvs med hårt stoppat täcke och armarna utanför), sa gonatt och barnet fnittrade lite och sedan somnade han sött.

Nu hoppas jag att det inte finns något samband mellan helvetesdagen och myskvällen..

Min nya kropp

Jag verkligen gillar min nya kropp! Okey vissa delar av den kanske skulle kunna vara lite mer spänstiga, men på det stora hela så är jag (äntligen) rätt nöjd.

Det enda dumma med den nya kroppen är att jag inte har kläder som passar på den. Jag inser också att den nya kroppen säkerligen kommer att lägga på sig några kilo, så det känns dumt att köpa en helt ny garderob. Jag har iallafall investerat i ett par billiga vanliga jeans och ett par baggy (lite väl baggy kanske), men det räcker liksom inte nu.

Jag ska ju börja jobba snart och man kanske bör ha lite annat än samma jeans varje dag eller någon överdel som inte sitter som en påse nötter. Det är t.o.m så illa att det ser ut som jag inte tagit ut galjen ur mina (min) kavajer.

Dessvärre ska jag på begravning också, så det är faktiskt tvunget att inhandla något. Så vi for till Kista centrum idag. Jag var inne i alla affärer och provade det minsta dom hade, men det var också för stort! Sen började jag titta på barnkläder... bara det att jag vill inte ha rosa klistermärken eller konstiga glitter/fransar/bamseklistermärken på kläderna..

Finns det någon smal kompis som snart ska ränsa ur garderoben?

Förvirrad

Igår hämtade jag ut pengar på bankomaten, trodde jag iallafall. Men när jag öppnade plånboken och skulle betala så var det tomt där.
Kalla kårar drog längs med ryggraden när jag insåg att jag bara kom ihåg att jag dagit ut kortet ur bankomaten, men inga pengar!

Jag sprang tillbaka till bankomaten och frågade personen som tog ut pengar där, om det möjligtvis redan låg pengar i facket. Hon såg något frågande ut och sa att hon själv inte fått ut några pengar.

Jaja, fel på bankomaten då, tänkte jag och ställde mig i den eviga kön till SEB. Efter tusen år var det min tur och jag förklarade hur bankomaten svalt mina pengar.

-Jag har dom här, sa kassören och räckte fram mina pengar. -Mm det var en snäll man i caféet mittemot som såg hur du gick utan att ta med dig dina pengar. Låt detta bli en läxa för dig, sa han vidare och jag skämdes.

Men oj vilket tur!

Invaderad

Ja, nu är det ju kanske snarare vi människor som invaderar i djurens miljö och får därför anpassa oss att ha dom vid matbordet. Bara det att dom är så närgångna på landet.

Ekorren kryper, likt stadens gråsparvar, under bordet när man försöker äta middag. Han har väl lärt sig att det sitter en liten till bords, som inte alltid stoppar all mat i munnen.
Ja, dom är ju iallafall söta, ekorren alltså (ja, sonen också förstås). Så länge man inte får in dom. Då löper de amok och äter av allt som man eventuellt glömt framme.

Grävlingen är en liten större marodör. Fortfarande söt, men inget man vill ha nära. Nu kan man ju tro att dom är skygga och rymmer när man visar sig, men icke. Dom tittar bara slött upp och fortsätter att mumsa i sig chipspåsen.
De senaste två veckorna har busarna varit inne och härjat hos flera av mina grannar. Likt ångvältar välter dom möbler, sliter upp tält och skåp för att komma åt godsaker.

Dom här rör sig ju nattetid så därför brukar jag numera "låsa" dragkedjan. Bara det att en låst dragkedja också hindrar det en snabb utpassage.

En snabb flyktväg som jag behövde inatt. Jag låg i mörkret och lyssnade på vinden när jag ser en grå skugga rörde sig sakta på taket. Jag bad en snabb bön till gud att vad det än var, låt det vara på utsidan. Sen tände jag pannlampan.

På taknocken INNE I TÄLTET, dinglade en VÅRTBITARE! (Ja, jag har syrs- och vårtbitarefobi!..fast jag är biolog..). 5 cm grön lång äcklig (säkert skitfarlig också) insekt varnade att tappa fotfästet när som helst och landa på mitt huvud.
Vad gör man då? Lossas som den inte finns där och somna om?! Näe, de är ju inte. Det var bara att tampas med dom inre demonerna. Den måste ju ut!
Det ilade längs ryggraden när jag mindes händelsen dagen innan, då jag försökte fånga en syrsa i en burk. Han tvärvände och hoppade rakt på min hals (urk).
Jag lyckades bättre med vårtbitaren (tack gud). Sen somnade jag sött.

Eller nja, det var lite trångt och svettigt. Det mesta är ihoppackat så lillchipset och jag fick dela på en mjuk tältsäng, intryckt bland allt bråte.


Dagen efter frossade vi på Karl-Johan. Mumsfilibabba!

I princip

Jag har kommit på att jag slänger in ord/fraser som inte riktigt hör dit. Ni vet ord som liksom, typ eller det som alla sa när man var nyvuxen: bá.

Min nya fras är i princip.

Det funkar ju ibland kanske, men när man säger meningar som:

-Men jag lovar, jag vill inte ha någon annan än dig...i princip.

Så blir det lite knasigt.

Bula

Igår vid sängdags var barnet väldigt frustrerat. Så frustrerad att jag gav honom en pannlampa att leka med för att lugna ner sig.
Det skulle jag inte gjort, fick jag känna när han av full kraft drämde pannlampan rakt i tinningen på mig =bula och huvudvärk

Lita inte på vädret

Det skulle regna på torsdag, men då hade vi stålande sol. Fredag skulle bli halvdant, då hade vi kanonsol. Lördag skulle regna, vi hade toppen. Söndag skulle regna och blåsa.. okey då, då hade vi regn och kuling. Så klart just när man skulle över mysingen... men vi överlevde.

Annars håller vi på att slå ihop. Gästtältet är nedpackat och i huvudtältet är det rörigt med grejer och påsar överallt.

Jag skissar på hur stuven ska se ut. En virkesleverens kommer om 2 veckor, så om vädret tillåter så åker det andra tältet ner då också.
Man har ju september ut på sig, men med dagisstart och höststormar så föredrar jag att börja i tid. Det är lite pyssel det där.

Nästa år har jag bara ett tält. Det känns som lite för dyrt att ha ett gästtält, som bara står tomt hela sommaren. Alla jag känner skulle komma och hälsa på, men det blev bara en övernattning. Celebert visserligen, men men. Så jag överlät tältet till någonannan att förfoga istället.
Fast då vill man ju flytta tältet lite, så det gav jag mig i kast med, impulsiva jag.. Hur svårt kan det vara? Flytta ett golv?. Det är ju ba o palla upp, mäta lite, be nåra starka karlar att lyfta.
Det tar väl nån timme, kanske?!

Jag skruvade bort några skivor, försökte mäta upp en plats. Bara det att det ska inte en hel tältlängd bort så det blev lite svårade än jag trodde...

Jag gav upp efter en dags arbete och huvudbry. La på skivorna igen, och la över pressen. Så var det med det.

Första natten utan barnet

Jag har bestämt mig för att försöka leva lite mer efter mottot Carpe diem.

Så, då bokade jag en svit på ett hotell.
2500:- natten kostade det. Om man ville ha "lyxpaketet", som innebar en flaska mousserande vin och en ostbricka på rummet kostade det 2300:- (?). Så då tog jag det med.

Så jag vinknade hejdå till barnet, och förväntade mig krokodiltårar när jag stängt dörren. Men barnet bara vinkade glatt tillbaka och sprang och lekte igen.

Sen satt vi där i jacuzzin med mousserande vin i handen och bara sjönk djupare och djupare ner bland bubblorna. Inga ansvar, inget imorgon, bara där och då. Det kändes bra och känns fortfarande bra. Hoppas inget hoppar upp och biter mig i rumpan, nu bara.

Blogg torka

Blogghumöret är inte på topp, om nån undrar var jag är.

Men jag kan berätta att jag varit elak idag. Eller det var väl inte menat att vara elakt, men det blev så eftersom både jag och mamma agerade från olika håll (ovetandes), så personen blev nu dubbelt straffad.

Jag har en parkeringsplats (som jag betalar månadsavgift för). Parkeringsplatsen ligger inte direkt i närheten, men används ändå när det inte finns parkering på gatan. Idag när mor min skulle parkera bilen där, stod en annan bil på platsen. Jag tog reda på vems bilen var och lämnade ett ilskt meddelade på hans svarare, medans mamma ringde vaktbolaget som kom dit och lappade bilen.