Dumpad

Nu har jag precis blivit dumpad, igen. Av samma person ..IGEN.. för tusende gången. Och som alla gånger förrut är han helt övertygad att han vill dumpa mig.

Jag är förundrad hur man kan göra det mot någon. Ännu mer förundrad är jag av mitt patetiska jag som tillåter det hända, om och om igen. Eller ännu värre bönar och ber..väldigt attraktivt säkert.

Hallå självkänsla! Ho ho!?

Förvirring

Jaha, jag antar väl att jag borde vara glad att ögonläkaren faktiskt hittade något fel på sonens ögon. Nu har ju sannolikheten minskat att det skulle vara något fel inne i huvudet.

Men jag är inte glad, mest uppgiven och förvirrad.

Jag var inte beredd på att det skulle vara så mycket fel, eller hur var det nu?
Hon radade upp så mycket grejer samtidigt som hon sa att hon inte ville säga för mycket förrän en mer omfattande undersökning gjorts. Vad jag hann uppfatta var iallafall att vi får lägga till ytterligare ett sjukhus på besökslistan och att det skulle krävas mer än en simpel ögonlapp.

Eldfesten

I snårblåst och piskregn togs vi emot vid bryggan med värmande gluwein (ids inte leta efter tyska y:n).

På kvällen tände vi vårkasar och åt middag i ladan. Man såg brasan nästan likabra genom springorna i ladan som att stå utanför. Det serverades gulashsoppa, som jag till en början tyckte var lite fantasilöst. Men när jag insåg att det skulle spisas i 2+ tyckte jag att det var en förträfflig idé.

Under middagen fick jag mest jaga barnet som sprang som en tok, tills han mysigt hulkade upp 4 spyor på ladugolvet. Elegant lyckades jag svepa ner kräkset genom springorna i golvet (och gjorde en råtta glad), utan att någon märkte allt för mycket.

Efter middagen gick vi fackeltåg ner till stranden där ytterligare brasor brann, eldkonstnärer bollade med eld och fyrverkerier brassades av. Sen blev det dans för de andra och nattande för mig.

Dagen efter blev jag glad att det fanns lite svamp kvar, trots att jag avslöjat det bästa svampstället till året-runt-öborna.

Pirat

Min son har börjat skela. Eller börjat och börjat.. hans morfar märkte det för någon månad sedan och själv har jag observerat det sen två veckor tillbaka. Men nu hittade jag ett fotografi taget i våras, där han definitivt skelar.

Iallafall..
jaha, tänkte jag, det är väl sånt som växer bort. Sen googlade jag lite och insåg om det inte fixas blir det synskador. Så nu väntar vi på remissen från ögonsjukhuset.

Jag sa det till sonens neurologen också för säkerhetsskull, och hon sa: ooookeeey, men då vill jag nog att han kommer in. Så nu ska vi dit också.

I bästa fall blir han pirat. Jag också förmodligen, för hur i bövelen ska jag få honom att ha en lapp för ögat, om jag inte sympatiserar?

Matvägran

Det här med mat tycker jag är så himla svårt.
Alltså om man har ett barn som knappt äter, och som när han ätit för lite blir helt omöjlig att tampas med. För att få i honom något alls får man liksom sitta och leka in maten.

Förutsatt att det inte är hjortstek, kräftor, hummer, räkor, avocado, löjrom eller som idag sushi(eller nje sashimi blir det väl eftersom han petade bort riset). Ja då går det hur bra som helst.

Självklart

Mindfulness

Jag har legat i som sjutton och lobbat för att gå en utbildning i mindfulness, men kursen har varit knökfull och jag har konstant stått som reserv.
Men sen fick jag veta att det fanns platser över och att jag skulle få börja, bara för att igår få ett samtal att kursen tyvärr är full ändå.
Efter samtalet kändes det som något dragit undan mattan under fötterna på mig och allt hopp att någonsinn bli frisk bara försvann.

Men skam den som ger sig. Jag åkte dit ändå. Fällde en tår till gruppledarna och fick iallafall vara med den här gången. På måndag ska dom intevjua mig för att se ifall jag uppfyller kriterierna (i.e vara tillfräckligt frisk..) för att komma med på kursen.

Aj Aj Aj, vad det bultar och det bankar

Tandläkaren drog, slet, knippsade, sprättade, knökade och sydde lite mer än vad jag var beredd på.
Idag skulle man kunna tro att jag åkt på en tjotablängare, så jag beslutade mig för att skona världen och stanna inne.

Det jag funderar över just nu är dock, hur i himmelen ska jag få i mig något att äta? När jag inte ens kan öppna munnen. Tomatsoppan väntar i ett glas med sugrör, men magen skriker efter chips!