Jassåå

Självförtroendesvacka..

..eller en svacka kanske det inte är, snarare något konstant som ibland blir värre.

Just nu är det värre.

Det spelar liksom ingen roll hur många luncher man äter med kungen eller hur många priser man får. För det första var det ju tack vare någon annan som man lyckades med det och sedan leder det ju ingenstans iallafall.

Att hamna i arkivet på någon institution var liksom inte min intention när jag slet mitt hår 4 år på universitetet. Men faktum är att jag inte har en aning om vad jag skulle vilja göra istället. Det finns liksom inget jobb jag verkligen brinner för.
Forska på vithajar eller delfiner känns lite långt borta just nu..

men ryck upp mig, kom igen, det är bara jag som har ansvar över mitt eget liv, det är bara jag som kan förändra det. Men hur gör man då om man känner sig fullkomligt handlingsförlamad? Just nu är jag i något läge där inte ens kan komma på hur man gör när man ska måla väggarna i lägenheten.

Jag skulle vilja att min skyddsängel kom ner på jorden ett tag och talade om för mig ordagrant hur jag ska leva mitt liv. –Här..varsågod..jag doppar penseln i färgen och håller din arm medan penseln dras upp och ner längs väggen.

Min enda intelligenta konversation just nu är med en 8-månaders bäbis. Det kanske går bra för mig men inte för bäbisen. Vid blotta åsynen av en annan människa än sin mamma skiner han upp som en sol, han kräver alltså lite mer intelligens än det han får från sin mamma.

Det underlättar ju inte heller att man lever under vad som anses vara existensminimum.
Nu visste jag förstås att jag inte skulle bli stenrik av föräldrapenningen men jag trodde nog att jag skulle börja kunna tjäna pengar igen när bäbisen blir dagisbarn, men icke. I dagens samhälle måste man vara två för att få det att gå ihop. Hur gör folk?

Sinnesstämningen kan ju också påverkas av den mööööörka månaden och det faktum att jag inte varit på solsemester sedan…eh…år 2000! Jag som alltid trodde att jag skulle vara en globetrotter och njuta av det som föll dagen i anda.

Det är väl bara att erkänna att man blev en medelmåtta Svensson tillslut, något som man fasat sedan barndomen. Mer speciell än så, blev man inte.

Nu ska jag byta en till bajsblöja – the story of my life.

Ta i trä

När jag yppade: Jag har inte haft migrän sen jag blev gravid, den är nog borta..

glömde jag säga ta i trä, eller så glömde jag ta i träet.

För migränattacken kröp på inatt, kraftigt påhejad av nackspärren som suttit i några dagar. Jag önskar att jag kunde sova eller jag önskar framförallt att bäbisen sov, eller att jag kunde ta starkare medel än alvedon och koffein.

AJ AJ AJ

Då var det dags..

..för "springabenaavsigefterintensivupptäckarbäbis-perioden".



Jag har verkligen sett fram emot den..

Dagen efter

Igår var jag på partaj!

För första gången på 15 månader drack jag rödvin och det var såååå gott!

Jag hade kalkulerat att om jag drack 2 glas före kl 21, skulle jag kunna amma kl 06:00.
Det sprack ju förstås.. Jag drack inte mer än två glas vin, men det slank ner nån grogg också..och det blev lite sent. Så för säkerhetsskull har lillchipset bara fått av det frysta förrådet idag.

En annan sak jag måste lära mig tills nästa gång det är kalajs är att barnvakten måste stanna längre än 06.. .

Men goungen har varit så himla snäll idag! Som att han hade på känn att mamma måste vila.
Han och jag har haft tre tupplurar och långa också! vi sov mellan 08:30-10:00, 11:30-14:00
och 16:30-17:30.

på bemärkelsedagen

GRATTIS PÅ HUNDRAÅRSDAGEN

okey...

Glesbyggden är sig lik, eller nästa iallafall.

En ny inneboende har flyttat in. En välsvarvad blond tös. Men det är ju bra att hon kan hjälpa till med hyran.

Jag behöver också hjälp med hyran. Någon som känner till någon italiensk don juan, som vill hyra ett rum i min lägenhet?

Hurra för telia!

Elektikern som värden skickat var allt annat än charmig!

Först fick jag en utskällning för att jag hade tagit bort "pling-grejen" till ringklockan eftersom det inte hördes när man ringde på.
Fast jag öppnade ju.., sa jag.
Men det fattade han inte.

Sen fick jag en utskällning för att jag hade ryckt bort sladdar, och menade att jag skulle kollat först vilka sladdar jag kunde ta bort. Det säger jag väl inget om...
När jag sedan visade han dom andra sladdarna och frågade om jag kunde ta bort dessa, undrade han varför i hela friden jag skulle vilja det? Ja, sa jag. Jag vill inte ha massa lösa sladdar som inte leder någonstanns när jag har ett litet barn här.
Men det fattade han inte.

Sen sa han att: MÄÄÄÄ den där lilla snutten kan jag inte skarva på!
Han bad mig ringa telia istället, vilket jag gjorde.

15 MINUTER senare stog en glad gubbe från telia o ringde på (och jag hörde det..).
Lätt fixat, sa han och skarvade snutten. 10 minuter efter det fungerade telefonen igen.

Pucko hundägare

Hundägare är en sånna dära jag verkligen kan bli arg på.
Inte alla så klart, utan sånna hundägare som tycker att Nä haaaan e inge farlig, var inte rädd..han bitts inte, han ska baaara markera.
Dvs sånna som inte kan visa hänsyn och är således helt utan empati.

Idag stötte jag och min barnvagnskompis på ett gäng sådana. Riktiga idioter också.

Jag är fortfarande upprörd och ångrar att jag inte gick tillbaks och talade förstånd med dom.

Jag har ingenting emot hundar vanligtvis, men när man går med barnvagnen känner man sig lite skrajsen om tre stora hundar galopperar runt.
Min kompis hade dessutom varit med om en obehaglig insident i somras, då en hund (vars hundägare försääääkrade henne om att nääääärå han e sååå snäll) helt plötsligt hade nosen ner i barnvagnen rätt i trynet på hennes lilla prematura bäbis.

Hur som haver, där går vi i godan ro i Rålambshovsparken när tre jätte hundar kom emot oss. Vi stannade och väntade på att husse/matte skulle koppla dom eller åtminstonne ropa dom till sig. Men icke.
Tillslut bad min kompis dom att ta hundarna så vi kunde passera..
och hundägarna blev arga (?). Det blev ordväxling och det slutade att dom skrek fjompor, efter oss.
Helt utan insikt att det faktiskt finns människor som är hundrädda!

MIFFON!