okey..?

I drömmarnas värld kan man ju få göra vad man vill utan några direkta konsekvenser. Man kan få uppleva alla möjliga äventyrliga saker man inte törs/har råd med i verkliga livet, som att resa till fantastiska ställen, bada med delfiner, klättra i berg osv.

Om ens undermedvetna av någon anledning vill hångla med någon annan än den man valt i vanliga livet, kan man göra det med.

Inatt hånglade jag med Slatan. Slatan! Varför då? Jag hajar inte?

Varför inte Jean-Marc Barr ? - Nu när jag ändå hade chansen?

men hallå!

När man äntligen hittar någon form av hobbie/motionsform som man tycker e skoj.
Men vad händer då?
Äckelpeckelsnuskgamlakrokgubbjävlaläraren ska stöta på en, eller nått. Det kryper iallafall under skinnet på mig när han kommer i närheten. Ställer sig bredvid och iiiiiiiiaktar mig när jag dansar. Bryter in för att visa min danspartner hur man egentligen ska göra och ställer alldeles för personliga frågor.

Näe huuuuuuga och FAN också, jag VILL fortsätta ju.

Naturskådespel i Solberga

En förskräck råtta sprang med en katt hack i häl. Råttan såg sin reträtt upp för en hemmabyggd "kattbräda" upp på en balkong.
Katten satt kvar och lurade längst ner vid brädan.
När råttan insåg att han inte kom längre än upp på balkongräcket, vände han och började gå tillbaka ner på "kattbrädan" - där den elaka katten väntade på en munsbit.

1 meter från katten, skriker råttan allt vad han kan! Iiiiiiiiiiii. Och vad händer? Jo, fegiskatten tvärvänder och springer allt vad han kan åt andra hållet.

Katt vs. råtta = 0- 1

Kan erkänna att jag också sprungit eftersom rådisen säkert var 2 dm lång i kroppen..

Missberäkningar

Jag håller med föregående talare ang. måttuppfattningar och internet.
Tänkte att jag skulle spara tid genom att i förväg välja en billig byrån till mina underkläder.
Väl utsedd for jag till IKEA.

Jag hittade den tillslut, men den var inte riktigt så stor som jag hade tänkt mig.

Jag mötte Lassie

Och då menar jag faktiskt inte Kungen. Han fick inte alls så mycket uppmärksamhet som några av de specialinbjudna talarna.

Framförallt En av dom. Han klassas mer eller mindre som gud i den här branschen.
Forskare som jag tycker är högt uppsatta blev helt knäsvaga när dessa personer trädde upp på podiet. Själv tyckte jag också att det var skoj. Faktiskt mer ball att ha skakat hand med dom än att se kungen.

Jaja, lite cool var det väl att kungen var där...
Bara det att jag får en sån familjekänsla när jag ser honom. Jag får nästan hejda mig för att inte springa fram o krama honom.

Det kanske beror på att jag tycker att han ser ut som en kombinerad klon av kjelle Bergqvist och min pappa.

Lite skoj var det att jag - moi (tydligen..fråga mig inte varför..men det är väl banalskalseffekten som vanligt) tillhörde skaran av de handplockade personer som fick äta lunch med hedersgästerna efteråt. Jag måste erkänna att jag kände mig lite mallig när jag struttade iväg till lunchen och lämnade övriga bekanta ansikten av professorer och prefekt bakom mig.

På lunchen serverades det såklart vin..vitt till förätten och rött till varmrätten.
Jag observerade kungen där han åt och drack (och fick påfyllning)... Asså jag antar att han blir bjussad på sånt här titt som tätt.
Det gäller verkligen att ha koll på alkoholkonsumtionen, menar jag. Men det har han säkert. Ovanligt vältränad och fräsch 60-åring, måste jag säga.

Vetenskap på hög nivå.

Nähe jag fick inte med allt...lång ifrån allt!

Nu har jag mina obegripliga anteckningar med halva meningar i ett okompett sammanhang, 10 timmar inspelat material (hoppas jag för jag har inte provlyssnat), 18 Presentationer och sammanfattningar som arbetsmaterial. Allt det här ska jag försöka synka ihop till en begriplig rapport och leverera inom 10 dagar. Detta ligger dessutom utom min arbetstid..bara så jag vet vad jag ska göra ett tag framöver.

Annars var det bra och kul och intressant. Vi blev dock lite besvikna på smörgåslunchen, men det kompenserades senare av champange och tre rätters middag.

Pressat schema, men jag klarade att sitta så länge utan att gå av, och utan att kissa på mig.

Imorgon ska jag få titta på knugen. Slips o kavaj på. Sittning innan hans majestät kommer in, annars kommer man helt enkelt inte in.

Tennisbanor i Stockholm

Det är inte bara på Telefonplan man kan spela tennis..

o-ho-o

Jag har just vräkt i mig 2,5 dl chockladpudding.

Det är kanske inte så bra, precis innan sängläge. Eller kanske inte så bra överhuvudtaget, eftersom jag inte kan motionera jättemycket just nu.

Men jag kunde inte hejda mig.

Kattabstinens

Idag var jag och hälsade på hos en kompis. Jag brukar göra av två anledningar. Dels för att hon är roligt, och sen för att hon har djur! Jag behöver ibland få utlopp för min kattabstinens och hon har en fantastisk katt! eller ja asså hon har ehh...6 katter, men just denna är sååå supergosig och fin. Kompisen kanske inte tycker att jag är så rolig eftersom jag, från jag kommer - tills jag går, sitter och klappar katten.



Sen har hon 9 (tror jag, det brukar variera lite) S-T bernads.. Dom är inte lika gosiga. Eller rättare sagt, OM man går in i hundgården (arna), blir man fullkomligt nedgalopperad.

Mardrömmar

Jag har råkat åta mig att sköta dokumentationen från en workshop som går av stapeln nästa vecka. Jag kollade ambitionsnivån innan och förvarnade ordföranden att jag brukar imponeras av dessa dokumentationspersoner när jag själv deltagit på internationella möten, detta eftersom jag själv tappar (inte hör) ungefär 50% av det som sägs. Jag blir alltid lika fascinerad när mötet sammanfattas på slutet. Det blir lite av en aha-upplevelse jahhhha var det det vi pratade om (oroväckande..).
Han verkade vilja ha mig ändå och lät meddela att jag fick ha en bandspelare med mig.
Men nu har jag fått programmet... 18 föredrag från framstående forskare runt i världen, medverkan från the scientific council och styrelse..mellan kl. 9-19 (kan man vara koncentrerad så länge?). Det som är mest jobbigt är att jag inte ens förstår titlarna av presentationerna..

Inatt drömde jag att jag kom för sent till mötet, dessutom var jag tvungen att leta efter bandspelaren. Jag hittade den inte och var tvungen att åka och köpa en ny. När jag kom tillbaka var mötet slut och ordförande sa: Du fick väl med allt?

Tack för tipset!

Sjukgymnasten sa: Gå inte i trappor och undvik att bära saker.

Jaha ..men va bra. Då kan jag ju svepa en redbull varje gång jag ska hem, sen är det ju bara att flyga resten av vägen.

ja just de..jag måste ringa på hos grannen först så hon/han (eller gud vet vilka som bor här..) kan hjälpa mig att bära.

Acceptans

Varför är det så jobbigt med förändringar?

Vissa saker är man ju bara tvungen att acceptera. Det hjälper ju inte att sätta på skygglappar och lossas som det regnar när det faktiskt kommer att hända.
OM man lyckas acceptera det innan det händer kanske man slipper drabbas av den stora chocken när det väl händer? (som man visserligen redan lider av, men det kan ju bli värre?).

Efter 5 månader lossas jag fortfarande som det inte finns, eller att det kommer att hända. Klär mig lite pösigt, säger inget etc. På konferensen tackade jag glatt ja till diverse jobberbjudande som kanske blir aktuella i april (att jag förmodligen kommer att ha annat att göra i april, det tänker jag inte på).
Det bästa är kanske när man (som alla andra) tar det där glaset vin/champange och håller det i handen när man minglar runt (efter bästa förmåga), för att spilla ut lite pö om pö i blomkrukan (så att det ser ut som man dricker). Det är nog jättebra för acceptansen..

Efter 3 ultraljd, hjärtljudslyssning och ok från fostervattenprov borde man väl fatta vad som finns och förmodligen också kommer att titta ut? Dessutom vet jag nu vilken sort det kommer att bli.. Men näe.

Det kanske hjälper om man säger det? Jag ska bli mmmmm (eh) maaa (äh) maaaaaam (va fan). Näe det går inte! Imorgon kanske.

AJ!

Jag lider av smärta i ryggslutet!!. Det brukar fungera att gå o stå, men inte böja sig eller lyfta grejer. Och nu har det blivit värre. Ibland blixtrar det till så kraftigt att jag måste skrika till och så svartnar det lite för ögonen samtidigt som man sköjs över av en illamående attack.

Detta ställde till problem när jag for hem med packning från Arlanda. Hissarna var trasiga, så jag var tvungen att bära ner grejerna på pendeltågsperrongen (hur gör man om man åker rullstol?).
Väl på tåget, högg det till så jag skrek, bleknade, började svettas och trodde jag skulle spy.

Nu gjorde jag inte det som tur var.

Dessutom var jag tvungen att släpa grejerna från Älvsjö, på bussen, från bussen och sist med inte minst upp för trapporna (jag behöver HISS!).
Slängde in packningen och for på buggkurs. Går det så går det tänkte jag, men hade egentligen ingen större förhoppning, eftersom jag vid det här laget hade bra ont.

Till min stora glädje gick det alldeles utmärkt. Gjorde inte ont alls, bara när man skulle sätta sig, böja sig och så.

Man kanske skulle dansa sig genom livet?

Fördommar

Jag har varit på konferensmiddag, eller snarare nobelmiddag (kändes det som).

Mina referenser är när man blev bjuden av taxibranchen på personalfest. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var superluxigt att inte behöva betala alls.
Det var väl pga dom referenserna som jag satt middagen igenom och var imponerad av serveringspersonalen. Dom strömmade in samtidigt, serverade i samma sekund. Det var som ett skådespel. Ingen annan verkade reagera. Det är kanske vardagsmat för dom.

Osociala jag satt inklämd mellan en arrogant fransman och ett Lithuan (säger man så) som pratade knackig engelska och mittemot honom en torr tyska. Som tur var satt en engelskman (som var en kopia av Bazil i Fauwlty towers) mittemot, han verkade rolig.

Det här var i allafall mitt intryck efter 5 minuter. Efter 10 minuter visade det sig att alla var riktigt trevliga.

Det var visst inte så farligt.

Osocial

Igår var allt jätteskoj här. Halva dagen idag också. Asså det är inga förändringar som skett. Alla föredragen är lika intressanta, alla människor lika trevliga.

Vad som är fel är jag. Det verkar som att min sociala förmåga bara sträcker sig 24 timmar, sen tar den liksom slut.

Nu känner jag mig bara bortkommen och vill gå in på toa o gråta. Sökte stöd hos smskamraten och fick tipset: skyll på migrän. Påminner lite om en annans tips när hon kände sig vilse i Paris: Kom hem.

Hägerstensbo med koll

Hägerstensvägen 179 - Är det bra att bo där?

mm dom hade buffé


Dessvärre hade dom en del vin också


Jag har inte riktigt fått in snittsen på det här stå-upp-och-ätandet ännu. Jag har aldrig fattat hur dom tror att man ska få nått i sig med tallriken i en hand, gaffeln i den andra och glaset i den..eh. I Finland hade dom löst det så att man hängde glaset på tallriken. Men då blev det en tung tallrik istället.




Jag har lärt mig ett nytt uttryck idag. När jag förklarade att jag skulle gå tillbaka till hotellet för (= för jag var trött, tråkig och osocial) att jag hade tagit ett tidigt flyg sa någon: Oh you took the red-eyes-flight (=första planet på internationellska).

Det tyckte jag var kul

Helsinki

Jag har aldrig varit i Helsingfors, eller i allafall aldrig satt min fot på land här.. Så det vore ju trevligt om man hann se något av staden. Men det hinner man aldrig när man åker på sånt här.
Man får titta så långt det går när man sitter i Taxin på väg till konferensen.
Men jag har iallafall sett mer av Helsinfors än vad jag gjorde av Oslo (redan).

Konferensen verkar vara bra planerad (och dyr). Det är över 300 personer här från alla världens länder och hörn.

Jag är svintrött och ashungrig, men bestämde mig ändå att följa med på reception på City hall. Reception brukar ju mest innebära plockmat, men jag hoppas på en stoooor buffé.

Presidenten har lyst med sin frånvaro.

Gäsp

Det borde vara förbjudet för flygplan att lyfta tidigt!!!!!!!!!

Vilken tur att Taxikurir finns så jag iallafall får skjuts dit. . . . OM nu taxin kommer det vill säga..

Lika spännande varje gång.

Mäh vad nu rå?!

Här sitter man i godan ro och bloggar. Mår hur bra som helst och pigg som en lärka, när det plötsligt vänder sig i magen.

Så pass att hela frukosten kom upp!

Mysigt

Morgonpigg

Klockan har knappt passerat 10 och jag har redan hunnit tvätta, tränat lite, städat och ätit en stor frukost.

Jag gillar sånna här dagar.

Materialist javisst

Jag tror jag måste skriva en lista på saker som försvunnit i (från) min lägenhet, så jag kan leta efter dom (någon annanstanns), eller köpa nya..

Osthyveln
gafflar
kåsor
temosmugg
vitlökspressen

och nu mormors termos

Tänk positivt, tänk positivt.. jag har ju tallrikarna kvar!

Jag ojade mig för min kurator (jo jag har en sån) om irritationen som uppstod pga. detta och kontrade med att jag kände mig småaktigt och snål (för jag inte vill låna ut mina grejer, eller vissa grejer rättare sagt).
Hon sa att:
- ja fast det är väl inte så konstigt..man brukar väl fråga när man lånar nån annans saker... och sen brukar man ju faktiskt få dom tillbaka.

Jag kanske inte är så konstig ändå.

Positiv arbetsanda

Det flyter på jobbet just nu. Riktigt roligt emellanåt, till och med. Det är både det ena och det andra, jag börjar känna mig lite med i svängarna. Dessutom har jag fått min tjänst förlängd lite till, och det skadar ju inte.

Tur att jag vann pengar, för jag tror att jag måste inhandla lite finare kläder för tillställningarna. Den sönderfransade kavajen från 80-talet funkar nog inte längre.

Positivt inneboende

Att bo tillsammans med någon kan ju ha sina fördelar också.

Som idag tex. Trött och sliten kommer man hem från jobbet och finner att steken i ugnen snart är klar. Dessutom smakade den himelsk också.

Sen får man massage också, och det är ju verkligen ett stor plus. Kanske han får använda mormors tallrik ändå..

Negativt inneboende

Jag är ha-galen om mina saker! Jag tycker inte om att ha någon annan strykande i lägenheten och rota runt bland mina lådor, även om det bara är för att hitta hålslagaren.

Jag är så ha-galen om mina saker, att vissa saker använder jag inte ens själv. Alltså, ni vet sånna grejer som man är särskilt rädd om (eller det kanske ni inte gör..). Typ tallrikar man ärvt av mormor, dom bara står högst upp i skåpet. Dom får man inte använda! Dom kan ju gå sönder.
Å sen får man inte använda dom beiga nya soffkuddarna som huvudkudde, då ska man använda dom gamla blå! Dom beiga kan ju bli smutsiga!

Sen har jag sånna saker som jag använder hela tiden. Som min Gustav-kaffe-kopp-med-gammal-målarfärg-på. Den är BARA min. Man kan liksom inte ta den. Speciellt inte ut i bilen, åka iväg och låta den vara borta en vecka!

Det lustiga är att denna rör-inte-mina-saker-hysteri, inte kommer i samband med korta besök utan mest om det stannas längre än några dagar. Alltså om personen på besök blir allt för hembekväm. Hälsar man bara på korta stunder då kan man mer än gärna använda sakerna. Eller jag vet inte, det kanske är för att besökaren inte har samma respekt för sakerna som man har själv.

Vad betyder detta då?
1. Jag kommer aldrig kunna bo tillsammans med någon.
2. O, jag flyttar ihop med någon, måste jag packa ner mina saker i lådor så ingen kan ta sönder dom.. men det är klart, då känner man sig kanske inte hemma.
3. Om jag bor med något kanske jag kan låsa in mina saker.

Eller så kanske man skulle försöka tänka om.. men hur gör man det?

Priset

Klockan är bara 23.30..jag gick tillbaka först till hotellrummet som vanligt. Men nu orkar jag faktiskt inte längre idag.
Jag har varit supernervo, ännu mer nervo, superlättad, uppspelt.. ätit.. simmat o bubbla i poolen. Och varit social för ett helt år! Nu får jag faktiskt sova!

Galamiddagen bestod av god mat (såklart), tal, sånger och prisutdelning.. till mig.

Jag

is hereby awarded the

David Dyrssen Price for

Best marine honor thesis

2006

A well performed and structured contribution to marine management

based on thorough analysis of the relevant questions

Jag blev mäkta generad och kände mig inte alls värdig.

Som tur var slapp jag gå upp själv. Min rumskamrat kom 2:a och fick ett hederspris.
Lätt röd om kinderna tog jag tacksamt emot priset, det planerade talet försvann helt från hjärnan, så det enda jag fick ur mig var tack och några kramar (för 10 000 kr, äran, ett fint diplom och lyxiga dagar som inte kostat mig ett skvatt).

Så nu tycker dom sägert att jag är en otacksam skit.

Phu

Nu är det äntligen över!! Det är sååå skönt!

Jag tror att det gick bra, jag stakade inte allt för mycket på orden iallafall. Jag blev lite grillad efteråt, men jag tror att jag kunde svara på alla frågorna ok. Det blev lite knepigt när jag skulle beskriva de andra arterna i ekosystemet dock. Vad är Gers, på engelska...

Jaja nu är det klart iallafall! Bara hova in pengarna, njuta av lunchbuffén, lyssna på dom andra, gå på galamiddagen ikväll och sedan lägga sig i bubbelpoolen.

Underbart väder i Norge

shitshitshitshit

Vad jag är NERVÖÖÖÖÖÖÖÖS.

Satt o flyttade runt bilder i min presentation igår kväll, så nu är det världens kaos.

Oslo

Jaha så var man här då rå... Har släpat runt på bagaget hela dagen efterom dom har checkintid 15 i Norge (tydligen). Nu har jag iallafall kommit in på rummet.
Det finns två sängar. På andra sängen ligger en ryggsäck (som inte är min).
Jag ska tydligen dela rum med någon. Vem visar sig väl när hon ramlar in i natt.

Annars är hotellet lyxigt!

Snöstormen försenade planet med 1 timme, men jag hann i tid för att avnjuta en ljuvlig lunchbuffé. Den var så stor att det tog 1,5 timme att äta sig igenom den. Ostron, musslor, kräftor, fiskar, kött, grönsaker, såser, pastor etc etc och på det en fel dessertbuffé.

Dagen har spenderats halvsovande på föreläsningar. Nu är det tydligen någon poster rundtur, som jag avvek från.

Hade tänk att fila på min presentation för imorgon efter middagen ikväll. Men nu har dom låtit meddela att dom vill ha den innan middagen..

ojoj hur ska det här gå