Bad hair week

Jag har haft några riktigt dåliga hår dagar. Funderade på att klä mig i keps resten av sommaren, men det behövs ju inte när det ser ut som jag lånat en hjälm av Darth Wader.

Jag tog mig till frisören idag. Hon skällde på mig men gjorde sitt bästa för att rädda det som räddas gick. Jag gick därefrån och såg fördjävlig ut, men ändå inte riktigt lika fördjävlig som innan, så det var väl bra. Det ser inte längre ut som jag har på mig en hjälm, nu ser jag snarare ut som en tolvårig monchichi.

Jag sitter och tittar på majbrasan från mitt fönster och dricker ett glad vin. Nu börjar fyrverkerierna.

Nu är det sommar!

Barnets fick träffa någon annan än mig idag, i hela 5,5 timmar. 2 timmar trodde jag så jag planerade därefter. Hade jag vetat att det skulle bli 5 timmar hade jag letat upp en frisör eller nått.

Hursom helst så bestämde jag mig för att jag nu faktiskt skulle göra nått trevligt för mig själv, och inte bara stressa ner till affären eller tvättstugan.

Så det blev en långpromenad i skogen, där inga barnvagnar tar sig fram




och då blir man ju svettig.



Vågade jag, tror ni?

Jag är ingen frisör

Jaha, nu har jag varit och naggat på håret igen. Jag naggade och sen naggade jag lite till. Tillslut var det inte så fult, så jag naggade lite till. Lite för mycket.
Så då såg jag ut som en kub. Det var inte fint.

-Jaha, men om jag klipper upp det lite, tänkte jag.

Det var här någonstanns jag borde insett mina begränsade frisörkunskaper och faktiskt gått till en frisör istället. Tyvärr gjorde jag inte det. Jag fick ringa mamma-akuten som utbrast :OJ! när jag öppnade dörren. Hon gjorde sitt bästa för att putsa till det, men det ser inte bättre ut för det.

Så, jag har väl tre alternativ.
1. Fortsätta se ut som en kub tills håret växer ikapp så det får plats i en tofs. Dvs. tantlooken.
2. Tofsa upp det hår som går in i tofsen och lägga till resten med hårspännen, och därmed se ut som en tolvårig nippertippa.
3. Klippa av hela skiten med väldigt begränsade möjligheter till någon form av toppsuppläggning och därmed vara dömd till att ha det förbannade håret i ansiktet tills jag dör.

Lägesrapport

Jag är inte bra på relationer. Speciellt inte på relationen till mig själv. Man tänker i flera år, fattar ett beslut och sen gör det ont. Alldeles för ont. För ont för att stå för sitt beslut, och det hela slutar i att man ligger i en blöt hög på golvet och ber på sina bara knän.
Det är jättebra för självkänslan (not). Självrespekten försvinner en del också, kan jag meddela.

Doktorn fick iallafall klämma på knölen. Hon skrattade inte, vilket i och för sig kan bero på det psykiska tillstånd jag befann mig i just då. Bra var väl att jag inte hallucinerade, det fanns verkligen en knöl. Bra var också att hon inte trodde det var något farligt eftersom den inte gjorde ont, men man är ju inte transparent så blir det skiktröngen nästa vecka. Bra var också att det faktiskt kan vara ett organ, närmare bestämt min högra njure. Som jag förutspådde själv så kan det helt enkelt vara så att viktnedgången trollat fram lite saker jag inte känt förrut.
Jag är ju smal nu. Smal o snygg.
Kan mina andra smala vänner flytta runt på sin njure, strax nedanför höger revben?

Det blir digestive och brie till middag.

Det här var ingen bra dag.

Klump i magen..

..har jag, rent psykiskt, och det är väl inge nytt. Vad som är nytt däremot är att jag också har en fysisk klump. På höger sidan strax nedanför revbenet har jag upptäckt en knöl, stor som en halv tennisboll. Tennisbollen går att flytta runt några cm hit i dit, och ibland sjunker den undan.
Nu är jag ingen hypokondriker (tror jag), men lite nojig blev jag allt.

Fast jag törs inte gå till doktorn. Tänk om det bara är så att jag pga. viktnedgång klämmer på mina organ.. och doktorn skrattar och säger:

-Näe, det där är din lever!

eller ännu värre..

-Ja..du har väldigt mycket gaser i tarmen.

Dålig affär?

Nu rök 10 cm till. Hade jag varit lite strategisk från början så hade jag klippt 40 cm på en gång och begett mig till perukmakaren. Det hade säkert betalt epa-jeansen iallafall.

Well well, det lustiga är att jag fortfarande är långhårig. Hur mycket hår har jag egentligen?

våren är här

Idag har jag inte varit jätteledsen. Förmodligen eftersom jag fortfarande hoppas att något under ska ske eller så är det för att jag har stoppat huvudet i sanden och lossas att allt är som vanligt.

En annan som stoppade huvudet i sanden idag var min son. Han fick vara på marken och krypa. Det är i och för sig inte första gången, men han har inte vant sig än. Bland annat har han inte fattat att man inte ska stoppa allt i munnen. ALLT alltså, allt som undviker från underlaget åker in..sandklumpar, stenar, skräp, ekollon..men det värsta är ändå alla dessa snusar och ciggarettfilter (va f*n har dom i sandlådan att göra?!), och så insekter förstås. Än har jag inte sett någon geting, men när hans mormor var ute i parken skulle han promt pilla på en sån.

Hm..hur ska jag ta mig upp där..?

Tillslut orkade jag inte jaga honom bland skräprester, så vi stack och spelade fotboll istället.

Efter det gick vi hem och la oss på balkongen och solade.

Förnyelse

Trots att jag ser lite bagy ut i mina kläder har jag vägrat köpa nya. Jag kommer ju i allafall gå upp i vikt så småningom. Men nu trotsade jag mig själv och gav mig ut på jakt efter ett par nya jeans. Det blev ett par epa-jeans från Cubus för 199 pix. Lagom för min plånbok.

Vanligvis har jag damstorlek 38/36. Epa-jeans har den storleksfördelningen och inte längd och breddstorlekar som dyra snygga levis (kommer jag någonsin kosta på mig sådanna?). Nu tog jag med mig ett par 34:or in i provrummet men dom var för stora, så jag provade ett par 32:or istället. 32:or borde ju vara barnstorlek, så då kanske man slipper sy upp dom, tänkte jag. Men nä, det krävs 1 dm uppläggning iallafall! (kan man ha så långa smala ben?). Brallorna är kanske lite väl tighta, men what the heck, jag lär väl gå ner lite till.

När jag kom hem tog jag fram kökssaxen för att klippa av mig håret. Det långa håret som hängt med sen 80-talet. Men jag fegade ur. Håret är ju trots allt det enda attribut jag har som skiljer mig från att se ut som en man (med undantag från de tillfälligt mjölkfyllda brösten). Så, jag klippte 10 cm..sen 5 cm till och sen 5 cm till och sen 5 cm till och sen 5 cm till och sen försökte jag klippa upp det.
Så, nu är jag skitsnygg i håret (läs ironiskt), lagom ojämt med lite spretande tesar. Dessutom går håret fortfarande att sätta upp i tofs, så det ser egentligen inte direkt annolunda ut. Gud vad modig jag är (läs ironiskt, igen).

Finns det någon frisörakut som gör hembesök?

Världens ensammaste mamma

Jag har nästan genomlidigt min första dag som ensamstående mamma. Ensamstående med betoning på ensam. Jag har bara spytt två gånger, så det har väl gått rätt bra.
Det kanske inte är någon skillnad utåt, bortsätt från att all potentiell chans på avlastning försvann.

Men inåt..där är det krasat, södertrampat och kastat åt vargarna. Hjärnan är inbäddad i glasfiber och kroppen befinner sig i chock. Verkligheten känns overklig och dimmig.
Jag har nog inte riktigt förstått än och lika bra är väl det annars hade jag väl bott med huvudet djupt ner i toaletten.

Nackdelen är att jag fortfarande hoppas. Hoppas, som jag gjort i alla år, att allt ska bli bra.

Jag skulle behöva lite hejjarop just nu.

Separationsångest

Jag vet inte hur man gör, men jag skulle verkligen behöva bota min separationsångest. Jag är inte bra på avslut. Hur gör man för att gå vidare?

Fiskelycka

Lillchipset tyckte att det var så där kul att sitta fast i en båt med alldeles för lite kryputrymme. Dessutom var han påpäslad upp till öronen med overall o flytväst så svängrummet på armarna brukar inte vara som det brukar.

Vi fick fisk i allafall, två till fyra var, och det var ju bra.

Sen for vi hem i solnedgången.

Inre klocka

Mitt barn har en inbyggd klocka.

Han vaknar alltid mellan kl 06-06:30 oavsett när han går och lägger sig. Alltså oavsett om han somnar 19, 20, 21 eller 22 och oavsett hur många uppvak han har på natten och hur lång tid det då tar för honom att somna om, så vaknar han mellan 06-06:30.
Ja, asså han vaknar ju hela natten, framförallt så vaknar han extra mycket 04:30 och 05:30 och vill gå upp, men det får han inte. Vid 06:30 så bara måste han gå upp och får han inte det så får man en dagsedel helt enkelt.

Hur som helst, det här borde ju bli bra tänkte jag när det blev sommartid! Han kan ju knappast klockan, så han borde ju sova till 07:30. Och det gjorde han! I tre dagar.. idag vaknade han 06:10. Optimisten i mig tackar för att det inte blev vintertid.

Ni na ni na ni na ni na naaa, ni na na na nina..

BOIIIJJK!


Äh, jag måste slå ett slag för den här boken:

Tyst Hav - jakten på den sista matfisken

av Isabella Lövin.

Det är inte för intet som denna författarinna tilldelats både Stora Journalistpriset i klassen "Årets berättare" och Miljöjournalisternas föreningspris "Årets Miljöjournalist", för boken.

Imponerande påläst, Isabella.