Mycket märkligt..

..att den nya dagisbekantskapen jag träffade på båten råkar vara en 2 meter lång fiskeintresserad älgjägare?!

Undras när man får tillgång till den här APAN

Viking Line

Natten innan avfärd drömde jag att jag var instängd i en båt full av överförfriskade personer, sen sjönk båten såklart och vi hamnade alla i det iskalla vattnet kämpandes för våra liv.

Positiv thinking, tänkte jag och försökte påminna mig om allt jag lärt mig.. att utsätta sig för saker ökar iallafall sannolikheten för att något positivt ska hända, det kanske blir kul.. (mm visst..)

På väg till båten försökte jag tränga undan mina invanda negativa tankebanor som alltid talar om för mig vad som kommer att hända i framtiden. Skitdumt och jag vet ju att jag faktiskt inte alls vet nått om framtiden, men ändå vet jag liksom. Öppet sinne, öppet sinne.. det kanske bliiir kul..

Såå, precis när vi klivit på båten träffar vi på Neos bästis från dagis och hennes pappa.. Vi hängde hela dagen. Barnen lekte och hade sååå kul (bara det var kul att se, faktiskt). Dom var så söta tillsammans, dansade, gick hand i hand (och sa: vi hänger ihop!), lekte i lekrummet, bollhavet. Vi frossade i buffén, slappade i bubbelpoolen medan barnen roade varandra och dök (helt vettvilligt kan jag tycka) i andra poolen. Sen träffade jag på lite folk från Kurir.

Inte speciellt mycket fulla finnar heller faktiskt.

På det stora hela, en bra dag! Trodde aldrig jag skulle säga det, men jag är faktiskt glad att jag åkte.

Money money money, must be funny

OM jag hade pengar skulle jag gladligen bjuda nära och kära på diverse grejer!

Varför tycker jag då att det är så jobbigt att bli bjuden av människor med mycket pengar? Som nu när jag nyligen börjat umgås med en gammal bekant igen, som då har mycket pengar. Hon ville köpa en försenad födelsedagspresent till sonen och vi promenerade in i leksaksaffären.

Han ville så klart ha det allra finaste/dyraste loket i affären, men jag påpekade att det var absurt dyrt och menade att han säkerligen skulle bli lika glad om hon köpte ett billigare.

-äh det drabbar ingen fattig sa hon, och tog TVÅ

Och jag känner mig såklart tacksam, men samtidigt undrar jag hur i himmelen jag ska kunna kompensera för det. Sen vill jag förstås inte att hon ska tro att jag umgås med henne för hennes pengar!

Hos frisören

Det var ett tag sedan jag anlitade någon proffesionell vad gäller hårvård.
Men idag hade jag lite tid att slå ihjäl så jag trippade in hos en av Liljeholmens minst 5 frisörer och fick håret tvättat (5 minuter), klippt (3 minuter) och fönat (7 mnuter) för 190:-.

När han satte igång och tvättade och jag lutade mig tillbaka började nått röra sig i ryggen. En massagefotölj! ? Samtidigt masserade den vindtyriga araben ingående bland hårrötterna.

Jag visste inte om jag skulle börja skratta, slappna av eller känna obehag.

Är det så det är numera hos frisören eller?