Kärlek

Han sover i sin säng 3 meter ifrån mig.

Jag längtar efter honom.

Mysdag 2

Idag har jag haft en sån där riktig mysdag! Eftersom jag gått i halvchock i flera månader, har jag bara ångat på och stressat runt med sånt som bara måste göras. Men idag sket jag i det och var bara inne och ägnade mig åt mig själv och min bäbis.

Vi badade och masserade...
Ja, eller han badade och han fick massage (Jag kommer kräva tillbaka all den massagen sen när han får lite starkare nypor).
Matade, rapade, bytte, spydde och gosade, sjöng..ja, jag sjöng faktiskt (eller nått), så somnade han förnöjt på min mage i tre timmar. Eftersom han låg där förnöjt, kunde jag ju inte röra mig så jag kunde ju lika väl sova lite jag med.

Mysdag

Igår gjorde jag sånt som man bör göra som föräldraledig mamma. Gick på långpromenad.

Förrutom att gå runt, runt i området vågade jag mig nu också utanför området. Alltså till området bredvid. Området bredvid har ett exellent sushihak som lockade med sin take-a-way. Den medtagna maten intogs i parken, och sedan slappades det med en bok.
Krabbröra-sushin lämnade jag (fast den är godast) för den kan ju innehålla mjölk. Den låg ensam kvar och sucktades tills jag kom på att jag ätit omelett-sushin, som förmodligen blivit stekt i smör.
Ja, så måste det vara..smör var det säkert i. När jag ändå ätit smör kunde jag ju lika bra äta upp krabbröran.. och sen åt jag en stor kulglass..och sen åt jag en 88:an..och sen väntade jag på det stora magknipet. Det kom aldrig! Jag tror iallafall att det inte var någon större förändring, men jag är osäker. Hur som helst var det inte värre än vanligt.

Muskellös

Man borde ha skaffat muskler innan man skaffade en 5-kilos kompis.

HAT

Hatar - är ett stark ord. Jag brukar säga att man inte ska använda det utan istället formulera sig som "tycker inte om" eller "gillar inte".
Men..just nu kan jag nog säga att jag hatar CSN. Eller..kanske inte direkt dom, utan snarare bestämmelserna..
aja någon/något hatar jag iallafall just nu.

Hejdå alla prispengar, hejdå nya tältet :(. men mest synd är det nog om lillkillen som kommer att få börja på dagis långt tidigare än vad jag tycker är bra.

Just nu är Sverige inte ett dugg fantastiskt!

Favoritbok

Jag måste säga det igen, Annika Lantz´s bok 9½ månad är helt suverän! Iallafall om man nyss har blivit mamma och har ett barn med magproblem! Jag känner igen mig sååå

"Om man har ett kolikbarn så har man prövat allt. Man har slutat äta lök, vitlök, tomater, jordgubbar, svamp, mjölkprotein, man har provat att amma i upprättläge, nervänt läge, bakfram och på huvudet, man har provat att rapa sitt barn mycket, rapat sittbarn lite, rapat åt sitt barn, man har lagt barnet på tvättmaskinen, diskmaskinen och stereon, man har försökt tvinga fram mediciner ut välmenande med handfallna bvc-sköterskor..." ..osv.."Hur kommer det sig då att när man berättar för andra föräldrar att man har ett kolikbarn så säger dom: Minifom. Har du provat Miniform? Att tipsa en kolikförälder om Minifom är som att tipsa den med magkatarr att sluta dricka klorin...""Miniform är det absolut första man prövar när man har ett barn med kolikproblem. DET ABSOLUT FÖRSTA! DET ABSOLUT FÖRSTA! DET ABSOLUT FÖRSTA! Sådärja, jag var bara tvungen att få det ur mig.! "

Liksom Annika är jag nu inne på mitt andra försök att utesluta mjölkprotein i kosten. Första gången stod jag ut i en vecka men tyckte inte att det gav något resultat..fast..tänk om jag råkat få i mig något som jag inte vet om..tänk om en vecka inte räcker...det kanske krävs två veckor? Så nu provar jag alltså igen och det är ett smärre helvete. Det går ju inte att äta nånting! Fast, jag måste ju äta! Massor också, för lillfisen behöver alla vitaminer och han bokstavligen suger musten ur mig. Det självklara man inte får äta kan man ju räkna ut, såsom: mjölk, glass, ost, fil, grädde, smör osv..men sen stoppar dom tydligen i mjölk i massa annat också..som t.e.x. i falukorv, leverpastej och så, det värsta CHIPS! jo..till min stora bedrövelse! På en påse dillchips står det på innehållsförteckningen: mjölksocker! vad är det?, undrar jag. Måste man verkligen ha det i chips? Jaja man kan ju köpa lättsaltade chips i stället..eller? Nänä inte det heller. Det kan innehålla spår av mjölk. Määäääh. Hur gör dom egentligen?

Nu har jag varit utan mjölkprotein i snart en hel vecka och aldrig ALDRIG har jag varit så sugen i glass som nu. Lillkillen verkar vara bättre också..eller.. jag minns inte riktigt hur han var innan.
OM han är bättre så vet jag inte vad det beror på iallafall. Är det för att bråcket är fixat? Är det mitt uteslutande av mjölk? Är det för att jag höjt Minifom-dosen? Är det bara för att han är större..? osvosv. Hur som helst, så ska jag snart äta en stooor glass och se vad som händer. Jag hoppas att inget händer, annars blir jag väl utan glass hela sommaren.

Andra saker som är bra med Annika är att hon tycker om att betala skatt, precis som jag! 140:- kostar det att föda barn på traditionellt vis, tydligen. Det är ju som hittat!
Jag älskar att betala skatt! Senaste sjukhusvistelsen kostade mig 0:- och för det fick vi stanna en vecka på sjukhus och bäbisen blev opererad på två ställen! Sverige är fantastiskt (iallafall än så länge..rösta rätt/rött nästa gång tack!)

Så förrutom den humor boken erbjuder kan jag konstatera att Annika är min tvillingsjäl. Ring om du vill ta en fika, Annika!

Hormonstinn

Jag läser just nu Annika Lantz bok 9 ½ månad, och inser att jag är inte så konstig.. Hon beskriver tankar och känslor som jag mycket väl kan förlika mig med. Skönt, tack Annika.

Jag har faktisikt de där hormonerna som jag betvivlade starkt på att jag skulle få. Hormonerna som man på MVC sa att man skulle få som mamma. Hormoner som gör att man inte behöver sova lika mycket, för att orka ta hand om barnet.
Jag hävdade bestämt att det där var individuellt, i ren skräck om att pappan aldrig skulle hjälpa till på natten.
men...här sitter jag kl 05,54 och bloggar. Jag kunde ha sovit, för det gör barnet. Men näe, ja e inge trött.

Migrän

USCH för att ha migrän!
MEGA-USCH för att ha migrän och inte kunna ta sin migränmedicin!
Migränmassage mottages tacksamt av någon..vemsomhelst i det här läget, faktiskt.

Sommarställe!

Eftersom ingen velat sälja sitt sommarställe beslöt jag mig för att bygga ett eget.

I förrgår köpte jag ett, och igår var det någon som ville sälja...

Så nu har jag två! Vilket kanske inte är helt fel om någon vill hälsa på?

Matlådor..

..är jäkligt bra att ha när man precis fått barn, och är själv hemma.

I går försökte jag koka rent några plastgrejer. Det gick inte så bra, märkte jag när det osade plast i hela lägenheten.

Idag har jag värmt en och samma matlåda i 4 timmar och fortfarande inte fått i mig den.
Jag vet inte vad det är för fel på barnet idag. Han verkar också vara väldigt hungrig..och jag verkar inte ha det han vill ha. Eller iallafall inte tillräckligt mycket!

Morotshuvud?

Pojken har skiftat hårfärg från ljusbrun till orange.



Hans pappa undrar varför, och jag undrar om jag fick med mig rätt pojke hem?

Välkommen hem present!

Läses med ironi..

..och tack till CSN för det trevliga brevet som låg i brevlådan när jag kom hem. En räkning på nätta 20 000:- som ska betalas om 15 dagar. Verkligen schysst.

Gråa hårstrån

När jag vaknade imorse upptäckte jag en ny samling gråa hårstrån. Alltså, gråa hårstrån har jag haft lite här och var sedan länge, men endast en ansamling. Nu har jag två.

Vi kom hem igår kväll! Jag känner mig som en ny människa.

Dåligt har man ju mått lite då och då, men jag brukar säga att jag, hur dåligt jag än skulle må, aldrig aldrig med flit skulle skada mig själv. Men senast i förrgår funderade jag på olika sätt jag kunde ta livet av mig om något hemskt skulle inträffa.

Jag fick hålla honom i handen när narkosen lades. Sköterskorna stod bredvid med näsdukar i högsta hugg, och försäkrade mig att alla föräldrar grät då deras barn sövdes.
Efter två timmer kom läkaren till väntrummet och sa att allt gått bra och att lillkillen var på uppvaket och att vi fick träffa honom! Anspänningarna släppte och jag rasade ihop på golvet som en krattad lövhög i höstregnet. Han levde!

Han fick ligga på intensiven efteråt då risken för apné är stor på prematurer. Jag knölade ihop mig i en soffa bredvid.
Men min pojke är stark, så stark och frisk att de inte behövde behålla honom på intensiven i de 24 timmar som var sagt, så vi kom upp på avdelningen redan morgonen därpå.

Nu är vi hemma. Han har ont så klart, och det är jobbigt att maktlös se på, men han kommer att repa sig! Om tre år ska han brottas, busa och reta gallfeber på mina vänner och mina nära och kära.

Op imorgon kl 08. Jag mår bara illa

Akuten

Lille vännen vred sig i smärtor hela förrgårnatt så det blev till att bege sig in till akuten.

Tarmarna kom ut genom bråcket 5 gånger totalt på ett dygn, så vi blev kvar på sjukhuset.
Inskrivna på Astrid Lindgren och väntar på operation som förhoppningsvis blir av i morgon eller på Söndag.
Just nu är tarmarna där dom ska, och han mår bra. Men när tarmarna kommer ut och han har ont och gråter, gråter jag med.

Det är JÄTTEJOBBIGT att vara förälder när ens barn far illa!!
Alltså, det visste jag ju redan innan. Det kan man ju föreställa sig liksom. Men inte att det skulle kännas så här. Jag nästan spyr av oro och maktlöshet när han har ont. Och då är ändå detta något man kan göra åt.

Fast det är skitjobbigt, t.o.m nästan jobbigare än förra sjukhusvistelsen, trivs jag på sjukhuset. Det känns tryggt att vara här. Alla spritar händerna och det finns röda knappar att trycka på..
Men det blir nog inte kul att se sitt barn med slangar igen..

Under de senaste 24 timmarna har jag konstaterat att det finns många ord som inte borde behöva finnas, men tack och lov att de finns: Spädbarnskirurgi är ett av dom.

SKIT

Dom måste operera på mitt barn.

FAN va jobbigt!

Ljusblått

Jag har lite svårt för det där med ljusblått på pojkar och rosa på flickor (pastellfärger dessutom ..uaaak). Därför har jag bestämt sedan länge att min bäbis inte ska ha ljusblått. Och det vet alla jag känner.. men inte alla L känner..

Så nu räcker det inte med en vit och en mörk tvätt längre..

Tvättstuga

Jag tog mig lite vatten över huvudet när jag spatserade ner till tvättstugan.

Jag tänkte som så..att..jag bara skulle tvätta lite..men äh lakanen kan jag också få med, om jag tar en till väska.

Med bäbis på magen, ryggsäck och kärra gav jag mig av.

Vad jag inte tänkte på var att man måste kunna böja sig ner och lasta i tvätten, hänga upp tvätten, gå upp och ner några gånger. Saker som är omöjliga med bäbis på magen. Dessutom skulle bäbisen äta mitt upp i alltihop.

Dyngsvettig med lätt nackspärr och med en supersvettig ihopklämd bäbis på magen, ringde jag min räddande ängel. Hon kom som ett spjut, hängde upp tvätten, packade ner den torra tvätten och bar upp alltihop i lägenheten!

TACK!

I öregrund kan man promenera..

runt..

runt..

runt..

Uppoffring

Idag beger det sig till Glesbygden för att möta upp "Svärföräldrarna" ... (usch vad jag inte gillar det ordet).

Flytthjälp...

Ja just det.. Jag kommer ju att behöva flytt- och städhjälp då rå.. den 1 Juli..
Är det någon som vill hjälpa till?

Fler kvadratmeter

Så då hände det tillslut..

Jag FICK hyra en annan lägenhet!
Hela TRE rum och kök och otroliga 67 kvadratmeter. I och för sig bara 23 kvadrat större än ettan jag bor i nu, men tänk att bara kunna gå ifrån lite men framförallt, jag kommer att få plats med en mindre tvättmaskin! Yeeeeaa!

Det är en hörnlägenhet intill skogen med eftermiddags- kvällssol på balkongen, milsvid utsikt åt tre vädersträck och ingen insyn.

Fast fast..vänta lite... Då måste jag ju flytta ut ur min underbart fina lilla lägenhet. Åh nej! Separationsångest! (såklart).

Ja må han leva

Igår firade jag och min bäbis hans Beräknade födelsedag.

Jag firade med sushi och bäbisen med ett överskott av mjölk. Vi kramades hela dagen då han fick skumpa runt på min mage i bärsjalen. Sen spydde han på mig och somnade förnöjt på min mage.

Han väger 3700 gram och är nu färdig. Grattis min älskade!

Favoritplats 1

Som tur var funkade det även att ta sig dit med bäbis.
Men det var inte helt enkelt att köra runt på kullar och sten. Funkar jättebra för mig, men bäbisen kan ju få hjärnskakning.

Jag hade bäddat in bäbisen så han var osynlig för nyfikna, men trots att vi valde en dag med lite folk på båten gick de inte att hålla borta när vi väl var framme. Tack och lov var det ingen obehörig som petade på bäbisen, men en vuxen skulle promt visa sitt snoriga barn.

Jäklar vad jag sprang.