Jag mötte Lassie

Och då menar jag faktiskt inte Kungen. Han fick inte alls så mycket uppmärksamhet som några av de specialinbjudna talarna.

Framförallt En av dom. Han klassas mer eller mindre som gud i den här branschen.
Forskare som jag tycker är högt uppsatta blev helt knäsvaga när dessa personer trädde upp på podiet. Själv tyckte jag också att det var skoj. Faktiskt mer ball att ha skakat hand med dom än att se kungen.

Jaja, lite cool var det väl att kungen var där...
Bara det att jag får en sån familjekänsla när jag ser honom. Jag får nästan hejda mig för att inte springa fram o krama honom.

Det kanske beror på att jag tycker att han ser ut som en kombinerad klon av kjelle Bergqvist och min pappa.

Lite skoj var det att jag - moi (tydligen..fråga mig inte varför..men det är väl banalskalseffekten som vanligt) tillhörde skaran av de handplockade personer som fick äta lunch med hedersgästerna efteråt. Jag måste erkänna att jag kände mig lite mallig när jag struttade iväg till lunchen och lämnade övriga bekanta ansikten av professorer och prefekt bakom mig.

På lunchen serverades det såklart vin..vitt till förätten och rött till varmrätten.
Jag observerade kungen där han åt och drack (och fick påfyllning)... Asså jag antar att han blir bjussad på sånt här titt som tätt.
Det gäller verkligen att ha koll på alkoholkonsumtionen, menar jag. Men det har han säkert. Ovanligt vältränad och fräsch 60-åring, måste jag säga.