Negativt inneboende

Jag är ha-galen om mina saker! Jag tycker inte om att ha någon annan strykande i lägenheten och rota runt bland mina lådor, även om det bara är för att hitta hålslagaren.

Jag är så ha-galen om mina saker, att vissa saker använder jag inte ens själv. Alltså, ni vet sånna grejer som man är särskilt rädd om (eller det kanske ni inte gör..). Typ tallrikar man ärvt av mormor, dom bara står högst upp i skåpet. Dom får man inte använda! Dom kan ju gå sönder.
Å sen får man inte använda dom beiga nya soffkuddarna som huvudkudde, då ska man använda dom gamla blå! Dom beiga kan ju bli smutsiga!

Sen har jag sånna saker som jag använder hela tiden. Som min Gustav-kaffe-kopp-med-gammal-målarfärg-på. Den är BARA min. Man kan liksom inte ta den. Speciellt inte ut i bilen, åka iväg och låta den vara borta en vecka!

Det lustiga är att denna rör-inte-mina-saker-hysteri, inte kommer i samband med korta besök utan mest om det stannas längre än några dagar. Alltså om personen på besök blir allt för hembekväm. Hälsar man bara på korta stunder då kan man mer än gärna använda sakerna. Eller jag vet inte, det kanske är för att besökaren inte har samma respekt för sakerna som man har själv.

Vad betyder detta då?
1. Jag kommer aldrig kunna bo tillsammans med någon.
2. O, jag flyttar ihop med någon, måste jag packa ner mina saker i lådor så ingen kan ta sönder dom.. men det är klart, då känner man sig kanske inte hemma.
3. Om jag bor med något kanske jag kan låsa in mina saker.

Eller så kanske man skulle försöka tänka om.. men hur gör man det?