Öppet landskap

Min arbetsplats flyttade förra året från city till gärdet. Dels är hyran lite läge och sedan fick dom för sig att komprimera ytan så att de anställda fick gå från egna kontor till att sitta i öppet landskap.

De flesta var rätt skeptiska och oroliga för bullernivån och andra nackdelar som skulle kunna att följa med de nya lokalerna. Man hävdade att arkitekterna minsann hade tänkt på detta, och 2008 tror man ju också att det finns alla möjliga lösningar för detta.


Jag måste säga att jag är rätt förvånad när man ändå valde att bygga kontorslandskapet enligt 1950-års modell. Dvs att vi alla sitter på öppna ytor i rad, två och två i två led, vända alla åt samma håll. Dessutom kom man på den briljanta idéen att ha de tre våningarna i etagé. Så från våning tre är det alltså helt öppet ända ner till första planets konferenslokaler, matsal och reception (man får inte vara höjdrädd). Man hör (och doftar) alltså mycket väl när det är lunch, konferens eller besökare. Detta distraherar en del eftersom vi oftast har sådana uppgifter som kräver att man tänker.


Nu har jag förmånen att arbeta på en sådan avdelning, med en bra chef som anser att det spelar ingen roll när du jobbar, bara du gör ditt jobb, vilket jag tycker är en sund inställning. Så vi är väldigt sällan full bemanning på plats.


För att distrahera ytterligare har man nu lånat ut våra lokaler till ett filmteam som spelar in Stig Larssons triologi. Detta resulterar i nyfikenhet, ytterligare ljudnivå och -TYSTNAD TAGNING!, som gör att man får viska i telefon.