Förvirring

Jag skriver ju ibland om hur det är att bli mamma. Eller Nä, jag skriver hur det är för MIG att bli mamma (guuud jag gillar inte när folk generaliserar..).

Jag vet inte om jag nämt detta förrut. Om jag har det så gör jag det igen (för jag är förvirrad).

Jo.. Man (JAG) har blivit förvirrad.

Somliga påstår att jag ammat ut min hjärna. Vilket jag enbart ser som en ren och skär förolämpling och kontrar med att h*n kan prova att sova i 1,5 timmes intervall i 6 månader och se hur smart h*n blir (fast nu blev det fel igen..osmart och förvirrad hänger inte heller ihop).

Hur som helst, förvirringen yttrar sig så att jag glömmer saker.

Min grannar ringer på då och då för att ge mig mina nycklar som sitter kvar i låset (och på så sätt har vi nu lärt känna varandra) .
Jag letar också ofta efter bilen på parkeringen...
och ibland när jag letar kommer jag på att jag aldrig kört bilen dit.
Ibland letar jag efter en röd bil, när jag kört dit en vit osv..

Jag har en dyyyyr barnvagn. Så dyr att jag faktiskt förvarar den i lägenheten. Jag släpar åbäket upp och ner och upp och ner.. men vid ett tillfälle har jag faktiskt lämnat den i bilen (modigt!)
Dagen efter var jag lite smånervös att någon skulle smaschat rutan och snott vagnen. Men vagnen fanns kvar, och detta trots att jag glömt låsa!

Andra gången jag lämnade barnvagnen i bilen, var i natt.
Lika nervös var jag imorse, och ännu mer nervös blev jag när jag inte hittade mina bilnycklar (eftersom jag förlagt extranycklarna..vilket betyder att jag utan nycklar inte ens skulle komma åt barnvagnen).
Jag letade o letade och hann (tyvärr) ringa L eftersom han säkert tagit med sig dom till glesbygden.

Vilken tur att jag hittade dom sen...