Kärlek

Nu har jag inte varit mamma speciellt länge, men länge nog för att inse att det inte riktigt blev som jag tänkt mig.

Jag ångrar lite att jag hade så himmelens mycket åsikter innan liksom.

Hur jag minsann skulle leva mitt liv som vanligt, vadå barnet får väl anpassa sig (vad visste jag om hur svårt/krångligt det skulle vara. Som tur var vill jag inte heller leva som förr),
hur jag inte skulle låta han sova i min säng, där ska bara vuxna sova! (vad visste jag om att min sömn skulle bli bättre om han låg där ibland eller hur myyyyyysigt det är),
hur han får lära sig att roa sig själv (bara det att det vill han inte alltid..),
hur jag inte skulle bli en sån mamma som bara pratade om sitt barn (vad visste jag om att det faktiskt är det enda som kretsar i huvudet just nu. Jag kan ju inget annat..),
att hans bajs skulle bli sådan stor del av mitt liv (vad visste jag om hur orolig man blir när han inte bajsat på 10 dagar),
jag skulle minsann köpa en billig begagnad barnvagn (vad visste jag om att det fanns lite att välja på..eller att jag inte ville att mitt barn skulle ligga i nått sunkligt),
jag skulle minsann inte handla sånna där epa-plastleksaker (vad visste jag om att en ny leksak gör att jag kan dammsuga i lugn o ro),
hur jag skulle släpa med honom överallt, vadå han får väl lära sig att sova på andra platser (vad visste jag om att han nu vägrar att sova på andra platser än hemma, och får han inte det så blir han övertrött och hysterisk och jag i alla fall inte kan göra det jag tänkt, ingen annan heller för den delen)
Jag ångrar att jag framfört delar av mina åsikter till folk som har barn (nu fattar jag att vissa saker bara måste man göra för att överleva själv)

Ännu värre är väl att jag dessutom yppat mina åsikter framförallt för L. Det får jag äta upp nu.

och jag hade ingen aning om att man kunde älska någon så mycket!