MAMAMAMA

Igår morse vaknade bäbisen för ovanlighetens skull, mellan båda sina föräldrar.
Han rullade runt på mage och tittade med stora ögon på oss båda, och utbrast:
- Babbva, Babbva

Jag kan inte tänka mig annat än att det förmodligen skulle betyda: Pappa!
Jag blev så klart helavis!
Va f*n, här har man burit på bäbisen 7 månader i magen, han chockar mig fullkomligt när han sedan kommer ut med dunder o brak och sen tar man dessutom hand om honom 99% själv.
Det minsta man kan begära är väl ändå att han yppar mitt namn först! Väl..

Hursom haver. På kvällen sen, skulle pappan för första gången, försöka sig på att natta bäbisen.. men bäbisen ville inte alls och började gråta.
Jag satt som på nålar i soffan utanför och tänker: Näe..ja ska inte gå in..näe jag ska inte gå in...han måste få göra det på sitt sätt...blabla

tills:
-MAMAMAMAMMA

och det enda jag behövde göra var att visa mig i dörröppningen, ge honom snuttefilten så somnade han så sött.

Åååååhhhhhhh jag blev sååååå glad! Inte bara kan han prata, han vet vem jag är också!