Akuten

Lille vännen vred sig i smärtor hela förrgårnatt så det blev till att bege sig in till akuten.

Tarmarna kom ut genom bråcket 5 gånger totalt på ett dygn, så vi blev kvar på sjukhuset.
Inskrivna på Astrid Lindgren och väntar på operation som förhoppningsvis blir av i morgon eller på Söndag.
Just nu är tarmarna där dom ska, och han mår bra. Men när tarmarna kommer ut och han har ont och gråter, gråter jag med.

Det är JÄTTEJOBBIGT att vara förälder när ens barn far illa!!
Alltså, det visste jag ju redan innan. Det kan man ju föreställa sig liksom. Men inte att det skulle kännas så här. Jag nästan spyr av oro och maktlöshet när han har ont. Och då är ändå detta något man kan göra åt.

Fast det är skitjobbigt, t.o.m nästan jobbigare än förra sjukhusvistelsen, trivs jag på sjukhuset. Det känns tryggt att vara här. Alla spritar händerna och det finns röda knappar att trycka på..
Men det blir nog inte kul att se sitt barn med slangar igen..

Under de senaste 24 timmarna har jag konstaterat att det finns många ord som inte borde behöva finnas, men tack och lov att de finns: Spädbarnskirurgi är ett av dom.