Invaderad

Ja, nu är det ju kanske snarare vi människor som invaderar i djurens miljö och får därför anpassa oss att ha dom vid matbordet. Bara det att dom är så närgångna på landet.

Ekorren kryper, likt stadens gråsparvar, under bordet när man försöker äta middag. Han har väl lärt sig att det sitter en liten till bords, som inte alltid stoppar all mat i munnen.
Ja, dom är ju iallafall söta, ekorren alltså (ja, sonen också förstås). Så länge man inte får in dom. Då löper de amok och äter av allt som man eventuellt glömt framme.

Grävlingen är en liten större marodör. Fortfarande söt, men inget man vill ha nära. Nu kan man ju tro att dom är skygga och rymmer när man visar sig, men icke. Dom tittar bara slött upp och fortsätter att mumsa i sig chipspåsen.
De senaste två veckorna har busarna varit inne och härjat hos flera av mina grannar. Likt ångvältar välter dom möbler, sliter upp tält och skåp för att komma åt godsaker.

Dom här rör sig ju nattetid så därför brukar jag numera "låsa" dragkedjan. Bara det att en låst dragkedja också hindrar det en snabb utpassage.

En snabb flyktväg som jag behövde inatt. Jag låg i mörkret och lyssnade på vinden när jag ser en grå skugga rörde sig sakta på taket. Jag bad en snabb bön till gud att vad det än var, låt det vara på utsidan. Sen tände jag pannlampan.

På taknocken INNE I TÄLTET, dinglade en VÅRTBITARE! (Ja, jag har syrs- och vårtbitarefobi!..fast jag är biolog..). 5 cm grön lång äcklig (säkert skitfarlig också) insekt varnade att tappa fotfästet när som helst och landa på mitt huvud.
Vad gör man då? Lossas som den inte finns där och somna om?! Näe, de är ju inte. Det var bara att tampas med dom inre demonerna. Den måste ju ut!
Det ilade längs ryggraden när jag mindes händelsen dagen innan, då jag försökte fånga en syrsa i en burk. Han tvärvände och hoppade rakt på min hals (urk).
Jag lyckades bättre med vårtbitaren (tack gud). Sen somnade jag sött.

Eller nja, det var lite trångt och svettigt. Det mesta är ihoppackat så lillchipset och jag fick dela på en mjuk tältsäng, intryckt bland allt bråte.


Dagen efter frossade vi på Karl-Johan. Mumsfilibabba!