18:e natten

När man har ett barn som har sömnproblem så blir man mer eller mindre expert på sömn. Man plöjer igenom bok efter bok i sitt sökande efter en lämplig metod för att få barnet att sova. Det finns en hel uppsjö med metoder som man kan ta till, mer eller mindre barska.

Jag hade tänkt att lära mitt barn, redan från början att somna snällt. Jag tänkte att om man mot all förmodan någon gång skulle ha sällskap på kvällen, så vill man ju kanske umgås och inte spendera timmar med att lägga plutten. Man vet ju liksom hur kul det är att vara sällskapet också. Sitta o vänta utanför, hur kul är det?

Fram till han var 6 månader så somnade han snällt i sin egen säng, men sen började han krångla. När orken tog slut så började jag istället att amma honom till sömns och amma honom varje gång han vaknade på natten. En del barn bara sover ju helt plötsligt utan att man behöver göra annat än att titta på. Det var min förhoppning, nu blev det ju inte riktigt som jag tänkt mig.

Alla metoder förespråkar att man ska sluta amma på natten och att man får ta ett par skriknätter... jag har nu tagit 18 skriknätter...

Det har ju faktiskt blivit bättre också, men inte helt bra. Han vaknar fortfarande 2-3 gånger, men nu går det faktiskt att få honom att somna om nästan alltid på 10 minuter. Dessvärre är man ju så uppstressad själv när han somnat om att man inte somnar om själv, men men.

Läggningen går faktiskt alldeles lysande. Istället för att låta honom somna i eget rum (som alla metoder förespråkar), flyttade jag in honom i mitt rum. Ligger bredvid i min säng, och han i sin. Efter lite gnissel lägger han sig tillrätta och somnar snällt. Dessvärre har han vant sig att somna med min hand på sig, men det får bli ett senare problem. Dessutom dricker han numera välling i nappflaska. Fantastiskt!