Idag har jag åkt blå buss i huvudstaden. Det börjar bli en vana nästan. I år har jag åkt 1 gång, sen åkte jag 2005 tror jag (eller var det 2004?).

Det är nästan så jag måste köpa SL-kort, tänkte jag. Men hejdade mig när en dåre hoppade på bussen och gormade och skrek. Nu vet jag inte om det alltid är dårar på kommunala medel eller om det är jag som drar till mig dom. Men dom finns liksom alltid dära när jag åker kommunalt.

Det blir inget SL-kort i år heller.

Undersökningen gick väl bra. Inte för att jag fått något svar eller så, men jag överlevde iallafall undersökningen. Fast det gjorde ont.

Datormografi har jag faktiskt gjort några gånger förr, både med och utan kontrastvätska i kroppen och det har aldrig gjort ont. Denna gång fick jag både klunka i mig och få det intravenöst. Dessvärre satt kanylen lite på sniskan när den automatiska ampullen tryckte in innehållet. Resultatet blev att jag i ren smärta försökte slita loss kanylen från armen, men blev hejdad av en sköterska i sista stund. Smärtan var inte långvarig som tur var utan övergick i det klassiska..ojj vad det bränner i halsen..oj vad varm jag blev..oj vad..har jag kissat på mig?