Gonatt

Någon annan nattade chipset ikväll. Nånannan (läs: hans mormor), än jag alltså. Det har inte hänt på 380-nånting nätter.
Jag satt bara utanför och lyssnade, och tänkte det där kommer aldrig att gå, men det gjorde det, tillslut. Underbart! Mormor vacklade hem efteråt. Något blek, något medtagen men ändå med en triumfierande blick. Hoppas hon orkar göra om det.