Första arbetsdagen

Det började väl redan igår när jag skulle hämta klutten på dagis.
-Han har inte riktigt varit sig själv, sa fröknarna.
Saken förklarades när han nästan började koka fram åt 18-tiden. Termometern visade 40 prick.

Jaha, kan man inleda första arbetsdagen med att VABBA? Näe, det känns inte sååå bra. Som tur var ryckte kluttens morfar in så jag kunde bege mig till arbetet. Till arbetet åkte jag kommunalt, nått som jag inte gjort på ett tag. Vad visste jag om att man numera måste trycka på en knapp för att bussarnas dörrar skulle öppnas? Väl på t-banan läste jag en artikel om att ensamstående mammor är dom ritigt stora förlorarna. Taskiga kariärrsmöjligheter, taskig lön, dessutom kan man inte jobba heltid och sen ska man vabba på den tiden man kan jobba. Uppmuntrande.

Så kom jag äntligen fram till arbetet, arbetet som jag faktiskt inte riktigt visste vad det skulle bestå av eftersom jag fick en ny tjänst precis när klutten kom.

Det klarnade något när jag läste första mailet: Hej alla arkivsamordnare!..

Exciting (och vilken tuuuur att jag är marinbiolog, annars hade jag aldrig klarat min nya krävande uppgift). Fast å andra sidan ska jag väl vabba imorgon, så det kanske är ett bra jobb just nu.