Depp del 47

Ibland känns livet så himla tungt. Som idag. Inget speciellt har hänt idag, livet ser ut som det gjort ett tag nu. Det som ligger framför en, har man vetat om ett tag. Men ändå kommer dagar som idag, när det är sååå tungt.

Alla negativa tankar man har om sig själv poppar upp till ytan.
Hur misslyckad man är, hur ensam man är, hur ensam ens son blir också eftersom man är ensam själv, hur ska man orka, hur ska man kunna hitta något liv åt sig själv i den röran man befinner sig i, hur ska man räcka till åt sin son, hur ska man hitta förebilder åt honom, hur fan ska man hinna handla och laga mat, hur ska man ha råd med maten förresten, hur ska man hinna arbeta, hur ska man ha råd med pottan så sonen kan potträna, undrar hur man ska få sonen att sätta på sig vantarna, oj hoppas det går bra på dagis.

Tillslut inser man att det inte går att lösa och hamnar i nått dö-läge och tvärgråter i två timmar istället. Då känns det lite bättre. Inget är löst, allt är likadant som alla andra dagar. Men stenen från bröstet lossnade tillfälligt.

I nästa veckas horoskop står det att kärleken ska sprudla och kosingen ska rulla in.
Det låter ju trevligt.

Jag väljer att tro på det.