Överhörd obehaglig konversation

En man i 45-års åldern sa:
-varsågod och höll upp dörren till apoteket, samtidigt som jag hann göra en rörelse mot hålla-upp-dörren-knappen.
-Nähe: sa han surt när han såg att jag skulle trycka på knappen istället.
Jag hejade mig och sa:
-JO, tack det var snällt, när jag gick in genom dörren.

Han stod före mig, när jag kom fram till kassan. Men överlät snabbt sin plats i kön åt mig, och sa:
-Gå före du, det jag vill är inte så viktigt.

När jag betalt och var på väg därifrån överhör jag mannen säga till kassörskan:

-Har ni några tabletter mot självmord?
-Eh..vvvaa? sa kassörskan med ett nervöst leende på läpparna. Hon hade säkert väntat sig nått i stil med "Vart står nässprayen?".
-Ja. Fortsatte mannen. Jag planerar att begå självmord, och behöver nån medicin mot det, Voltaren eller nått.

Som en vanlig svensk fortsatte jag ut genom dörrarna. Men inte oberörd.
Sen funderar jag..ville han ha tabletter för att begå självmord, eller tabletter som skulle hindra honom från att begå självmord? Det lät hur som helst som ett rätt desperat rop på hjälp. Jag hoppas att han fick det.