Kära sömndagbok

Det är fantastiskt hur man faktiskt kan känna sig som en HELT NY MÄNNISKA, när man får sova lite mer sammanhängande. Tankebanorna från igår framstår idag som mest ologiska, förstår inte hur jag tänkte...

Bäbisen sov inatt! (sov, efter våra mått mätta alltså)
Han gick o la sig vid 20 och vaknade eller rättare sagt bara gnydde till 4-5 gånger fram till 22-tiden. Varje gång lyckades han somna om heeeelt själv, utan att jag ens behövde gå in i rummet. Kl 22 ville han komma upp, och det fick han. Vi la oss i min säng istället och han somnade om innan han lagt sig och sov (bökade runt lite då o då) ända till 03:30!
Då var han hungrig och fick äta. Sen somnade han om till o sov till 05:30, fick en goskram och somnade om till 6:45.

Det enda problemet är att jag inte har en aning om varför han sov så bra inatt och inte de andra nätterna. Vad än vi gjorde igår vill jag upprepa det.

Var det för att en stjärna föll från himlen igår kväll och jag önskade mig sömn eller var det gud som tyckte att han skulle avlasta skattebetalarna ytterligare en patient på psyket?