Hemma

Jo vi är hemma nu.
Inte för att ni kanske kommer att märka någon skillnad första tiden eftersom vi iallafall inte kan ta emot besök än.

Det känns bra men också konstigt. Jag lämnade sjukhuset med en dubbel känsla. Dels en glädje för att få komma hem till sina egna saker men också med en klump i halsen.
Ren separationsångest antar jag. Jag gick fyra varv i korridorerna för att se ifall det ändå inte var någon fler att säga hejdå till..grät gjorde jag också förstås. Speciellt när doktorn sa: -tack för lånet, och syftade på lillfisen.

Jag behövde verkligen de två veckorna på sjukhuset iallafall. Fick landa lite liksom, och känna mig lite mer trygg. Tror jag iallafall, men det är fortfarande helt overkligt.

När vi väl kom hem, la vi bäbben i sängen och började packa upp. Då och då grymtade han, vilket var bra, annars hade jag nog glömt bort honom. Jättemärkligt att komma hem. Det kändes precis som inget hade hänt (?).

Iallafall här finnns det massor att göra! Jag lämnade ju hemmet i kaos och ingenting iordning. Nu har ju Öregrundaren verkligen kämpat och fått det jättefint, men det krävs fortfarande en massa jobb för att få tre personer att få plats på 44 kvd.

Det är inte lika bekvämt hemma som på sjukhuset. Där var det bara att trycka på en knapp så fick man hjälp, och spydde någon på handduken slängde man den bara i tvätten, blöjorna var gratis och sjukhustrosor bekväma.

Jag behöver en tvättmaskin.