23 Mars Beskyddarinstink och Mammakänslor

Jag vaknar på morgonen och är jättestressad. Jag måste upp till Neoavd.
Jag gråter nästan för det värker i bröstet av längtan. Jag kommer dit och sitter i timmar.
Jag hinner vara på min avdelning när det är medicinering och mat. All annan tid är jag på Neo.

Jag vill vara kvar här. Jag vill aldrig åka hem. Jag vill vara i min bubbla.

Hela mitt liv har jag hört om vad föräldrar gör för sina barn, hur dom känner för sina barn.
Frasen "När du får egna så vet du.." har man ju hört.
Men aldrig, aldrig trodde jag att det skulle kännas så här!

Jag har aldrig älskat någon så mycket!

Jag som skrytit om hur stenhård mamma jag ska bli, inte pjåka. Och han ska minsann åka slalom innan han blir två år.. Jag kommer att bli en hönsmamma. Just nu vill jag inte att någon annan ska ta i honom. Han kan ju bli sjuk och dö!
L har bara fått se honom en kort stund första dagen. Men han är ju sjuk och portad här. Klantigt att bli sjuk. Klantigt att vara i Norge!

Jag klarar mig bra ensam med min son i bubblan