Dramatik i skärgården

En stålande morgon tog jag och lillchipset oss ner till småbatshamnen. Pojken somnade och jag passade på att sola och ta ett dopp. När jag låg och slumrade som bäst stördes jag av ambulanshelikoptern.
Den kommer lite titt som tätt och hämtar folk som brutit bena, så det är inget märkvärdigt. Men man undrar ju alltid vad som hänt och hoppas att det inte är allt för allvarligt, eller någon man känner.
När pojken vaknat gick vi hem. Efter ett tag kom pappas grannar ner och meddelade att pappas dam åkt med helikoptern. Pappa själv hade tagit morgonbåten in till jobbet.
Damen hade snubblat i trappan och landat med näsan före på en metallist.
AJAJ

Tur o oturen kom hon ut igen redan morgonen därpå. Rätt blå, med rätt många stygn sydda lite kors och tvärs över näsan. Hon blir blåare och blåare för varje dag som går också.