SJU läkare försökte trycka tillbaka tarmen i sitt läge, men det gick inte.
Man befarade att det var på väg att fastna så det blev en relativt akut operation.

Samma sköterskor, samma kirurg, samma procedur..eller nästan iallafall. Narkosen var inte samma! Sist sövdes han enbart med narkosgas, eftersom han "var prematur, vill vi inte använda starkare medel" , och det gick ju bra då.
Men nu minsann skulle han sövas med hela arsenalet! Jag protesterade vilt, men dom hävdade bestämt att det var så man gjorde.

Efteråt sov han som en stock, länge och väl och lite väl för hårt för han SLUTADE ATT ANDAS!! Som tur var var vi på intensiven, då risken för just det, är hög på prematura barn. Som tur var fanns sköterskan precis bredvid och vände på honom snabbt som blixten, så han började andas igen.

Själv var jag ett nervvrak och räknade hans andetag resten av natten.

Sen kom kirurgen och meddelade att det INTE VAR NÅTT BRÅCK utan en vattenansamling!! SJU läkare hade FEL!!!
Jag kan inte låta bli att känna att dom opererade honom i ONÖDAN! Men dom hävdar bestämt att det var så pass mycket vätska att det iallafall var nödvändligt med en operation, däremot kanske inte så akut.

Jag vet inte hur jag ska känna, men nu är det ju ändå gjort. Vi har redan fått komma hem och han verkar må ok under omständligheterna.

I natt ska vi räkna andetag och fram tills dess ska vi sova i intervaller.