Heldag på Hellas

Jag brukar hålla mig borta från arrangerade friluftsanläggningar i vanliga fall. Inte för att jag tycker dom är dåliga på något sätt, tvärtom. Jag tycker att det är alldeles lysande att dom finns, eftersom den ordinarie Stockholmaren är bekväm av sig/tror att man bara kan åka till sånna ställen när man ska vistas i naturen, så att han väljer just sådana ställen på varma soldagar eller gnistrande vinterdagar.

Det gör ju att det blir relativt folktomt på andra ställen, och man får vara ifred.

Men nu på sistonne har jag tyckt det varit lite trevligt med lite folk runt ikring (?). Tro nu inte att det betyder att jag tänker ligga o sola på någon strand i sommar bland alla andra, nix, det här var nog bara ett tillfälligt infall.

Hursom helst.. dagen började tidigt som vanligt. Efter en stadig frukost och packad picknick begavs det sig till Hellasgården. Bland alla andra tusen Stockholmare, skidade jag runt i 5 km skidspåret. Somliga valde milen, men jag avstod och tyckte jag var duktig ändå med tanke på alla åkommor som samlats i mig den senaste tiden.

Sedan sammanstrålade vi utanför bastun (mm det tog lika låg tid för mig att åka 5 km som för den andra att åka milen...).

Jag ville verkligen introducera bäbisen till isvaksbad, men någon sa att mitt hjärta hade fullt upp att pumpa runt allt extra blod, så att det förmodligen skulle stanna av chocken.

Jag satt i bastun bland alla tjatterdamer, och tyckte konstigt nog att det var helt ok. (?)

När dagen var över somnade jag som en stock. Vaknade i morse kl 06:20 innan klockan, och skuttade ner till tvättmaskinen. Energi! Ahh så härligt.