Back to the roots

Idag fick jag ett infall och for å hälsade på en gammal kompis och hans fru, som numera flyttat ut till de södra glesbygderna. Det var även andra bekanta där på besök. Jättetrevligt!


Gissa vilka det är...

Dom bodde i en jättefin stuga precis intill en sjö i mina gamla barndomskvarter. Och bara 1 km från kalkbrottet där jag badade som barn. Vi gick förstås dit och plaskade.





På vägen hem började det spöregna. Vi blev dyngsura men frös inte. Underbart. Precis som när man var barn och det började regna på sommaren. Då klädde man av sig naken och sprang runt huset.

Huset förresten..
Vart och varannat åt brukar jag eller andra i min familj åka till orten och sakta glida förbi huset vi bodde i. Vi brukar nogrannt granska alla förändringar och kostatera att enarna vuxit något enormt, Pilträdet skuggar ju altanen, dom har beskutit äppelträdet.. osv..
Konstigt att vi inte blivit anmälda än.

Så klart gjorde jag även den svängen när jag var i krokarna.



Huset var i fel färg, och backen ner till garaget var borta. Garaget dessutom var numera till två bilar. Men enarna växte fortfarande så det knakar.