Det är konstigt hur känslorna pendlar upp och ner hela tiden. När man är där är det väl ok, och sen när man kommer hem är där inte ok längre. Då vill man vara här.

I helgen i allafall har jag varit där. Det var ok ena dagen, den andra dagen tillbringades över fastklamrad på en båt på ålands hav i ett tappert försöka att få lax.

Vågorna var fruktansvärda och sjösjukan tvingade mig att gå i land på sälskyddsområde (ajabaja men nöden har ingen lag). Men är man tillräckligt ihärdig kan det resultera.



Innan min fisketokiga kusin får hjärtslag, måste jag nog säga att, näe tyvärr, det var inte jag som fick den. Men vilket as!