snyft..

Jag längtar efter Annika! Inte för att jag vill att hon ska vara här i kalla snöstormiga Sverige.
Jag unnar henne verkligen en välbehövlig semester.
Men det känns nog lite ensamt hära..
Inte blev det bättre när hon gjorde sig påmind genom att smsa: "Jag är rosa". Hmfr..
De verkar i alla fall ha det bra där nere.

Igår hade jag så dödens trist på jobbet att jag somnade på stolen.. Idag har jag också tråkigt, så himla trist att jag var tvungen att fråga dom andra om de hade nått jag kunde hjälpa till med. Och ni vet..då får man sånt där arbete typ... -hmmm... arkiveringen borde vi verkligen ta i tu med..

Jag är verkligen fortfarande glad att jag har en 4-årig universitetsutbildning.